Östlig guldstekel
Östlig guldstekel (Chrysis bicolor) är en stekelart som beskrevs av Amédée Louis Michel Lepeletier 1806.[1][2] Östlig guldstekel ingår i släktet eldguldsteklar (Chrysis) och familjen guldsteklar (Chrysididae).[1]
| Östlig guldstekel | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Familj | Guldsteklar Chrysididae |
| Släkte | Eldguldsteklar Chrysis |
| Art | Östlig guldstekel Chrysis bicolor |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chrysis bicolor | |
| Auktor | Lepeletier, 1806 |
| Synonymer | |
| Chrysis cincta var. virideocincta Trautmann, 1927[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Den östliga guldstekeln är en tämligen liten art med tydligt metalliska färger. Huvud och mellankropp är blå eller gröna, hos honan med den främre delen av ryggen röd med markeringar i gult, medan hanen har samma områden guldgröna. Bakkroppen är röd, vanligen med en stor, mörkgrön oval på tergit 2[a]. Hanen har dessutom ett stort inslag av gröna markeringar på tergiten ifråga. Kroppslängden är 6 till 9 mm.[2]
Utbredning redigera
Utbredningsområdet omfattar norra, mellersta och östra Europa, från Jerseyön i väster över Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Tyskland och Schweiz till Polen i öster, Sverige och Finland i norr, samt i söder till Frankrike, Italien och Spanien.[3]
I Sverige finns arten framför allt på Öland, men också i östligaste Småland och i Blekinge.[2]
I Finland saknas arten på Åland, men finns på fastlandet längst i söder med något enstaka fynd i nordväst i landskapet Birkaland. I öster når den längre norrut, med nordgräns i Norra Karelen.[4]
Status redigera
I Sverige är arten ställvis vanlig på Öland, och klassificeras av Artdatabanken som livskraftig ("LC").[5] I Finland är den däremot rödlistad som nära hotad ("NT").[4]
Ekologi redigera
Habitatet utgörs av varma, sandiga till grusiga marker som vägar, sand- och grustag, torra ängar, militära övningsområden och ruderatmarker. Arten flyger till korgblommiga växter som röllika och renfana samt flockblommiga växter som vildmorot. Flygtiden varar mellan slutet av maj till augusti månad ut.[2]
Arten är en boparasit, honan lägger sina ägg i bona av rovstekeln Tachysphex obscuripennis där den resulterande larven dödar värdlarven, och lever på den insamlade födan[2], som utgörs av förlamade dvärgstritar[6].
Kommentarer redigera
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ [a b c] Paukkunen, J., Rosa, P., Soon, V., Ødegaard, F. et al. (2014). ”Chrysis bicolor Lepeletier, 1806 | östlig guldstekel”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/249118/details?lang=sv. Läst 23 februari 2023.
- ^ [a b c d e] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Östlig guldstekel Chrysis bicolor”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/249118. Läst 23 februari 2023.
- ^ M E Archer (2020). ”Chrysis bicolor (Lepeletier, 1805)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/wasp/chrysididae/chrysidinae/chrysis-bicolor.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Chrysis bicolor”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204023. Läst 23 februari 2023.
- ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Östlig guldstekel Chrysis bicolor”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/dufourea-bicolor-249118. Läst 23 februari 2023.
- ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Tachysphex obscuripennis”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/234392. Läst 24 februari 2023.