Chioninia vaillantii
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
Chioninia vaillantii[3] är en ödleart som beskrevs av George Albert Boulenger 1887. Chioninia vaillantii ingår i släktet Chioninia och familjen skinkar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Chioninia vaillantii Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Familj | Skinkar Scincidae |
Släkte | Chioninia |
Art | Chioninia vaillantii |
Vetenskapligt namn | |
§ Chioninia vaillantii | |
Auktor | Boulenger 1887 |
Synonymer | |
Mabuya vaillantii Greer 1976[2] Mabuia vaillanti Boulenger 1887[3] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Källor
redigera- ^ [a b] 2011 Chioninia vaillantii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Greer,A.E. (1976) Of the evolution of the giant Cape Verde scincid lizard Macroscincus coctei., J. nat. Hist. 10: 691-712
- ^ [a b] Boulenger, G. A. (1887) Catalogue of the Lizards in the British Museum (Nat. Hist.) III. Lacertidae, Gerrhosauridae, Scincidae, Anelytropsidae, Dibamidae, Chamaeleontidae., London: 575pp.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/chioninia+vaillantii/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Chioninia vaillantii i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.