Öppna huvudmenyn
Inlåst i sin cell skulle brottslingen tänka över brotten.

Cellstraff tillämpades förr i fängelserna, under 1800-talet då cellfängelset slagit igenom i västvärlden och början av 1900-talet, och innebar att brottslingen under stora delar av strafftiden fick sitta inlåst i sin fängelsecell större delen av dagen.

SverigeRedigera

HistorikRedigera

I Sverige hade cellstraffet sin storhetstid åren 1892–1916. År 1857 beslutade Sveriges riksdag att alla som dömdes till fängelse och fick straffarbete i högst två år skulle sitta i cell. Ett nytt beslut 1892 innebar att alla skulle sitta de tre första åren i cell och sedan gå ut i gemensamt arbete. Vid införandet i mitten av 1800-talet ansågs cellstraffet humant och liberalt, jämfört med gamla tiders kroppsstraff, dödsstraff och tortyr samt tidigare fängelser där fångar låstes in tillsammans, men snart förstod man att isoleringen i cellen kunde vara skadlig.[1]

Runt år 1900 började man påpeka stora brister och 1916 reducerades cellstraffet till ett år för äldre och fyra månader för yngre fångar. På 1930-talet började radioapparater i större utsträckning köpas in på svenska fängelser, och 1934 förkortades cellstraffet till sex månader för äldre och tre för yngre innan det avskaffades 1946, även om cell som disciplinstraff behölls.[2] [3]

Under 1960-talet började cellerna utrustas med TV-apparater.[4]

KällorRedigera