Cc-loken var en serie ånglok, av typen tenderlok, som användes av Statens Järnvägar (SJ). Loken levererades till största delen av Nydqvist och Holm AB (NOHAB), samt några exemplar kom från Motala Verkstad AB[1]. De användes till att dra snälltåg[2][3][4] från år 1892[1]. Fram till år 1906 var Cc-loken de främsta snälltågsloken inom SJ.[3]

Cc
Cc 404 i Gävle 2015.
Tillverkningsår1892-1905
Byggt antal84
Axelföljd2'B
Effekt577 ihk
Största tillåtna hastighet90 km/h
Startdragkraft3750 kg
Cd
Tillverkningsår1920-31
Byggt antal48
Axelföljd2'B
Effekt748 ihk
Största tillåtna hastighet90 km/h
Startdragkraft4100 kg

Allt eftersom snälltågen blev tyngre blev man tvungen att koppla två Cc-lok efter varann för att täcka dragkrafts- och effektbehoven.[3] Cc-loken var ursprungligen byggda för våt ånga, men 48 lok kom att byggas om för överhettad ånga[1][5].

Lok med överhettning tilldelades littera Cd[1][6]. Fem st Cb-lok från år 1886 byggdes om till Cc-lok[1]. Ett av Cb-loken kom att genomgå en livscykel både som littera Cb, -Cc och -Cd[1][6]. Under perioden 1905–20 fanns som mest 84 lok littererade som Cc[1]. Det sista Cc-loket slopades 1932[1], och det sista Cd-loket slopades inte förrän 1969[6], dock avställt sedan 1945[6]. Ett Cc-lok finns bevarat vid Järnvägsmuseet i Gävle.

Historisk logg[1][6][7] redigera

Tidsperiod Händelse
1892-1903 Leverans av 79 st Cc-lok från NOHAB och Motala Verkstad till SJ.
1903-05 5 st Cb-lok från år 1886 byggs om till Cc-lok.
1920-31 48 st Cc-lok byggs om för överhettning och littereras Cd.
1922-32 Slopning av Cc-lok som inte byggts om för överhettning.
1922-37 Slopning av 29 st Cd-lok.
1929 1 st Cc-lok (nr 404) överförs till Sveriges Järnvägsmuseum.
1933 2 st Cd-lok avyttras till Stockholm-Nynäs Järnväg (SNJ).
1936 3 st Cd-lok avyttras till Varberg-Borås-Herrljunga Järnväg (VBHJ).
1937 1 st Cd-lok avyttras till SNJ. (A)
1940 3 st Cd lok återgår till SJ från VBHJ.
1942 SJ:s Cd-lok (16 st) littereras om till C-lok. (B)
1944-45 9 st SJ-lok avställs.
1947-69 Slopning av SJ-loken.
1950-56 Slopning av 2 st SNJ-loken. (C)

(A) Detta lok, Cd nr 747, var under perioden 1924-31 temporärt utrustad med Anderberg rökskåpsöverhettning, och littererades Cd2.
(B) Flera andra loktyper inom SJ har littererats som C-lok. Fd Cd kan inofficiellt betecknas C(II).
(C) Uppgifter om det tredje SNJ-lokets öde saknas.

Tabell, huvuddata för lok[1][2][3][4] redigera

Littera Cc Cd
Axelanordning och spårvidd Axelanordning 2'B 2'B
Spårvidd 1435 mm 1435 mm
Hjuldiametrar Löphjul okänd okänd
Drivhjul 1880 mm 1880 mm
Cylindrar Antal 2 2
Diameter 420 mm 420 mm
Slaglängd 559 mm 559 mm
Ångans arbetssätt Typ av ånga Våt Överhettad
Expansion Enkel Enkel
Panna Rostyta 1,97 m2 1,97 m2
Eldyta, total 96,9 m2 (A) 80,5 m2 (B)
Överhettningsyta - 19,2 m2 (C)
Ångtryck 11 kg/cm2 12 kg/cm2 (D)
Vikter Materialvikt, endast lok 37400 kg 39400 kg
Tjänstevikt, endast lok 41100 kg 42900 kg (E)
Tjänstevikt, lok + tender 73800 kg 75600 kg
Adhesionsvikt 26500 kg 26900 kg (E)
Största axeltryck 13300 kg 13500 kg
Dimensioner Längd över buffertar 15305 mm 15430 mm
Hjulbas 12080 mm 12080 mm
Tillkopplad tender Littera C C
Prestanda Startdragkraft 3750 kg 4100 kg (E)
Största tillåtna hastighet 90 km/h 90 km/h
Indikerad effekt 577 ihk (F) (H) 748 ihk (G) (H)

(A) Höjer[2] anger 98,0 m2.
(B) Höjer[2] anger 80,2 m2.
(C) Höjer[2] anger 20,0 m2.
(D) Höjer[2] och Svenska Lok[6] anger 11 kg/cm2.
(E) Höjer[2] anger samma värde som för Cc-loket.
(F) Värdet är beräknat enligt Höjer[8] och gäller vid den gynnsammaste hastighetet (85 km/h) och normal rostansträngning.
(G) Värdet är beräknat enligt Höjer[8][9]och gäller vid den största tillåtna hastigheten (90 km/h) och normal rostansträngning. Teoretiskt ligger den gynnsammaste hastigheten vid 122 km/h, och där blir den indikerade effekten 785 ihk.
(H) Värdet antar att loket saknade matarvattenförvärmare[10].

Tabell, huvuddata för tillkopplad tender[4][3] redigera

Tender littera C
Axelanordning 3
Hjuldiameter 1100 mm
Vikter Materialvikt 13500 kg
Tjänstevikt 32700 kg
Största axeltryck 11300 kg
Förråd Kol 5200 kg
Vatten 14000 liter

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j] ”SJ Littera Cc”. http://www.svenska-lok.se/damp.php?s=19&litra=Cc&typenr=. Läst 2 januari 2018. 
  2. ^ [a b c d e f g] Höjer, Elis (1921). ”Historik”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 96-97 
  3. ^ [a b c d e] ”Rullande Materiel”. Statens Järnvägar 1906-1931. "Andra bandet". Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. 1931. sid. 445-448 
  4. ^ [a b c] ”Del I. Ånglokomotiv och tendrar”. Illustrerad förteckning över Statens Järnvägars lokomotiv (Andra upplagan). Kungliga Järnvägsstyrelsen, Maskinbyrån. 1927. sid. 2-3 
  5. ^ Höjer, Elis (1921). ”Historik”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 84 
  6. ^ [a b c d e f] ”SJ Littera Cd”. http://www.svenska-lok.se/damp.php?s=19&litra=Cd&typenr=. Läst 2 januari 2018. 
  7. ^ ”SJ Littera C (II)”. http://www.svenska-lok.se/damp.php?s=19&litra=C&typenr=2. Läst 2 januari 2018. 
  8. ^ [a b] Höjer, Elis (1921). ”Stycke 1251. Gynnsammaste hastigheten och lokomotivets effekt”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 573-574 
  9. ^ Höjer, Elis (1921). ”Stycke 1255. Effektkurva”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 578-579 
  10. ^ Höjer, Elis (1921). ”Stycke 1250. Pannans ångbildningsförmåga”. Lokomotivlära (Tredje upplagan). Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. sid. 572-573