Carolina Schmidt
María Carolina Schmidt Zaldívar, född 9 september 1967, är en chilensk politiker och affärskvinna som var Chiles utbildningsminister från april 2013 till mars 2014 och miljöminister från augusti 2018 till november 2021.[1]
| Carolina Schmidt | |
 Carolina Schmidt, 2018. | |
| Född | 9 september 1967 (56 år) Santiago de Chile |
|---|---|
| Medborgare i | Chile |
| Utbildad vid | Pontificia Universidad Católica de Chile New York University  |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Chiles utbildningsminister (2013–2014) Miljöminister (2018–2021) | |
| Politiskt parti | |
| partilös | |
| Föräldrar | Alfredo Schmidt |
| Redigera Wikidata | |
Utbildning och tidig karriär redigera
Carolina Schmidtd tog examen från Pontificia Universidad Católica de Chile med en examen i kommersiellt ingenjörskap, och studerade även en kort specialiseringskurs utan examen i marknadsföring vid New York University.[2] Efter avslutade studier arbetade Schmidt som försäljare i Storbritannien åt entreprenören Alfonso Swett. Efter tio år fick hon leda den chilenska filialen av Nine West Holdings, med fokus på att expandera varumärket till latinamerikanska länder.[3]
Karriär redigera
År 2000 utsågs Schmidt till chef för tidningen Capital och tjänstgjorde i den rollen i åtta år. Senare utsågs hon av president Michelle Bachelet till presidentens rådgivande råd, där Schmidt fokuserade på barn och kvinnors arbete, särskilt "Chile Crece Contigo"-program.[3]
I mars 2010 utsåg president Sebastián Piñera henne till ministerdirektör för Servicio Nacional de la Mujer. Hennes främsta prestation under hennes tid som ministerdirektör var att förlänga föräldraledigheten från tre till sex månader.[4]
I april 2013 åtalades utbildningsminister Harald Beyer för "att ha misslyckats med att utreda klagomål mot universitet som påstås ägna sig åt vinstsyfte". Då Schmidt var högt ansedd i Piñeras kabinett utsågs hon till tjänsten[5] och tjänstgjorde tills Piñeras mandatperiod slutade den 11 mars 2014.
I augusti 2017 utsågs Schmidt till chef för media på företaget Copesa.[6]
I augusti 2018 blev hon utsedd till miljöminister i Piñeras andra mandatperiod. Som miljöminister och representant för det ursprungliga värdlandet Chile var Schmidt ordförande för 2019 års FN:s klimatkonferens (COP25) som hölls i Madrid i Spanien.[7] 22 november 2021 avgick hon som minister och efterföljdes av sin understatssekreterare.[1]
Källor redigera
- ^ [a b] Cooperativa.cl. ”Carolina Schmidt renunció a su cargo como ministra de Medio Ambiente” (på spanska). Cooperativa.cl. https://cooperativa.cl/noticias/pais/gobierno/gabinete/carolina-schmidt-renuncio-a-su-cargo-como-ministra-de-medio-ambiente/2021-11-22/163413.html. Läst 21 januari 2023.
- ^ ”Carolina Schmidt Zaldívar”. Americas Society - Council of the Americas. 11 maj 2017. Arkiverad från originalet den 7 november 2017. https://web.archive.org/web/20171107114221/http://www.as-coa.org/speakers/carolina-schmidt-zald%C3%ADvar. Läst 6 november 2017.
- ^ [a b] ”Carolina Schmidt es la nueva ministra de Educación” (på spanska). Universia. 23 april 2013. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20190726132553/https://noticias.universia.cl/vida-universitaria/noticia/2013/04/23/1019053/carolina-schmidt-es-nueva-ministra-educacion.html. Läst 6 november 2017.
- ^ ”Schmidt festejó aprobación del postnatal: Ha nacido el niño después de un proceso largo” (på spanska). Radio Cooperativa. 29 september 2011. http://www.cooperativa.cl/schmidt-festejo-aprobacion-del-postnatal-ha-nacido-el-nino-despues-de-un-proceso-largo/prontus_nots/2011-09-29/162243.html. Läst 6 november 2017.
- ^ ”Scandal-plagued higher education sector gets new minister”. University World News. https://www.universityworldnews.com/post.php?story=20130425091632499. Läst 21 januari 2023.
- ^ Rodríguez, S. (1 augusti 2017). ”Andrés Benítez y Carolina Schmidt se incorporan a GrupoCopesa”. La Tercera. https://www.latercera.com/noticia/andres-benitez-carolina-schmidt-se-incorporan-grupocopesa/. Läst 21 januari 2023.
- ^ ”UN Climate Change Conference - December 2019”. United Nations Climate Change. https://unfccc.int/cop25.