Carl Schuchhardt
Carl Schuchhardt, född den 6 augusti 1859 i Hannover, död den 7 december 1943 i Arolsen, var en tysk arkeolog och förhistoriker.
| Carl Schuchhardt | |
 Carl Schuchhardt, 1885. | |
| Född | 6 augusti 1859[1] Hannover[2] |
|---|---|
| Död | 7 december 1943[1] (84 år) Bad Arolsen[2] |
| Medborgare i | Tyska riket |
| Utbildad vid | Göttingens universitet[3] Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg[3] Leipzigs universitet  |
| Sysselsättning | Antropolog, förhistoriker[3], arkeolog[4], konsthistoriker[5] |
| Barn | Walter-Herwig Schuchhardt (f. 1900) |
| Utmärkelser | |
| Goethemedaljen för konst och vetenskap (1940) | |
| Redigera Wikidata | |
Schuchhardt företog 1883–1887 resor i arkeologiskt syfte genom Rumänien, Mindre Asien och Grekland, blev 1889 föreståndare för Kestnermuseet i Hannover och 1908 för den förhistoriska avdelningen av kejserliga museet i Berlin. Bland hans skrifter kan nämnas: Schliemanns Ausgrabungen (1890; 2:a upplagan 1891; "Schliemanns upptäckter", bearbetning av Julius Centerwall, 1891), Die hannoveranischen Bildhauer der Renaissance 1550–1700 (1909), Alterthümer von Pergamon (I, 1913–1914), ett efter mycket stor måttstock anlagt arbete, med bidrag av många andra lärde. Schuchhardt utgav Atlas vorgeschichtlicher Befestigungen in Niedersachsen (1905); han var en av redaktörerna för "Prähistorische Zeitschrift".
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Gemeinsame Normdatei, 1204599307749153-1, läst: 5 september 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, 1204599307749153-1, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Dictionary of Art Historians, läst: 23 april 2022, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
Tryckta källor redigera
- Schuchhardt, Karl i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)