Carl Nordenflycht, född 4 januari 1703, död 16 september 1766, var en svensk riksdagsledamot och kansliråd. Han var son till kammarskrivaren Anders Andersson Nordbohm (adlad Nordenflycht) och bror till författarinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht.[1][2]

Nordenflycht studerade vid Uppsala universitet. Han arbetade efter studierna som kanslist i Kammarkollegium och Riksarkivet. 1725 blev han sekreterare hos diplomaten Joakim Fredrik Preis. Han påbörjade sin långa karriär inom Kanslikollegium 1731, och blev år 1755 tilldelad Serafimerordens härold.[2][3]

Vid riksdagen 1765–1766 var Nordenflycht en av femton ledamöter i den stora deputationens tredje utskott som utredde frågan om tryckfrihet. Nordenflycht var en av representanterna för adeln i utskottet. Han hade bakom sig en lång karriär i Kanslikollegium, det organ som hade inseende över censuren, och han var motståndare till att införa tryckfrihet. Nordenflycht dog i september 1766, strax innan det tredje utskottets arbete ändå ledde fram till införandet av 1766 års tryckfrihetsförordning.[3]

Referenser

redigera