Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2014.[1]

Tryckfrihet innebär rätt att trycka och sprida information och uppfattningar fritt i text, till exempel via böcker, internet, tidningar eller flygblad. Tryckfriheten innebär att medborgare och grupper inom landet får publicera alster utan att någon förhandsgranskning eller censur äger rum. Envar har också rätt att fritt distribuera producerade texter.[2]

Tryckfrihet ses ofta som en grundläggande del i fungerande demokratiska samhällen.[3] Varje medborgare i en stat där tryckfrihet råder har rätt att i tryck sprida sina uppfattningar så länge de inte bryter mot någon annan lag vars innehåll begränsar tryckfriheten. Tryckfriheten får dock enligt de demokratiska principerna inte inskränkas mer än vad som krävs för att skydda andra fri- och rättigheter.

Innehåll

Internationella bestämmelserRedigera

Åsikts- och yttrandefrihet samt rätten till informationsspridning slås fast i artikel 19 i den symboliska FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, men det finns inga formella krav eller kriterier som FN:s medlemsstater måste förhålla sig till. Dessa rättigheter kodifierades senare även i FN:s konvention om civila och politiska rättigheter med tyngre juridisk vikt för de anslutna staterna. Tryckfrihet garanteras i artikel 10 i Europakonventionen och är där obligatorisk och kan uppföljas i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, där domstolens avgöranden är rättsligt bindande för den berörda staten.

Tryckfrihet i världenRedigera

Enligt Reportrar utan gränsers "Worldwide Press Freedom Index 2007" var Island, Norge, Estland, Slovakien, Belgien, Finland och Sverige de länder som hade mest tryckfrihet i världen. De länder som hade sämst tryckfrihet var Kuba, Burma, Turkmenistan, Nordkorea, Iran och Eritrea.[4][5]

SverigeRedigera

I Sverige är tryckfriheten en grundlagsskyddad rättighet som regleras i tryckfrihetsförordningen.[6] Sveriges första tryckfrihetslag antogs 1766,[7] vilken var den första i världen och vars främste tillskyndare var prästen Anders Chydenius.[8] Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen utgör tillsammans ett tämligen starkt skydd för tryck- och yttrandefriheten internationellt sett, och deras grundlagsskydd omfattar bl.a. tidningar, böcker, radio- och tv-sändningar samt vissa webbplatser.

Om något brottsligt trycks i en periodisk skrift (tidning, tidskrift), är det utgivaren (eller ägaren, om ansvarig utgivare inte finns) som hålls ansvarig (TF kap. 8, §§ 1 och 2). För texter som inte ingår i en periodisk skrift, är det författaren (eller i vissa fall ansvarig utgivare, förläggare eller tryckare) som kan dömas (TF kap. 8, §§ 5-8 ).

Kommersiellt material är inte lika skyddat av grundlagarna som annan information.[9]

Hot mot tryckfrihetenRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera