Gulstjärtad sotkakadua[2] (Zanda funerea) är en stor kakadua som lever i sydöstra Australien.[3]

Gulstjärtad sotkakadua
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane gulstjärtad sotkakadua i New South Wales, Australien.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPapegojfåglar
Psittaciformes
FamiljKakaduor
Cacatuidae
UnderfamiljCalyptorhynchinae
SläkteZanda
ArtGulstjärtad sotkakadua
Z. funerea
Vetenskapligt namn
§ Zanda funerea
AuktorShaw, 1794
Utbredning
Synonymer
  • Gulörad korpkakadua
  • Calyptorhynchus funereus

Utseende redigera

Vuxna fåglar är mellan 55 och 65 centimeter långa. Fjäderdräkten är övervägande svart, med blekare fjäderkanter och gula fläckar på stjärten. Hannen har svart näbb, blek gul fläck bakom ögat och rödaktig ögonring. Ögonen är bruna. Honor och ungfåglar har grå ögonring, ljusfärgad näbb och bjärtare, mer tydlig gul kindfläck.

 
Gulstjärtad sotkakadua i flykten.

Utbredning och systematik redigera

Gulstjärtad sotkakadua delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Zanda funerea funerea – östra Australien (östcentrala Queensland till östra Victoria)
  • Zanda funerea whiteae – sydöstra Australien (södra Victoria till Eyrehalvön) och Kangaroo Island
  • Zanda funerea xanthanota – Tasmanien och öarna i Bass sund
 
Utbredningsområdet för gulstjärtad sotkakadua.

Släktestillhörighet redigera

Tidigare fördes gulstjärtad sotkakadua tillsammans med kortnäbbad och långnäbbad sotkakadua till släktet Calyptorhynchus, men lyfts numera oftast ut till det egna släktet Zanda.[1][3]

Ekologi och beteende redigera

Åtminstone på vissa platser tycks de ha anpassat sig till människorna och kan ofta ses i många delar av stadsbebyggelsen i Sydney och Melbourne. De är inte särskilt vanliga, men tillhör de mest uppskattade och karakteristiska fåglarna i södra Australien. De ses ofta flyga på en relativt låg höjd, med sina stora vingar och flaxar mycket långsamt med tunga rörelser. De har ett högt, spöklikt klagande läte som hörs på långt avstånd.

Föda redigera

Deras kost är varierad men består till stor del av frön av inhemska träd, särskilt Casuarina, men även Eucalyptus, Acacia, Banksia och Hakea. De äter också gärna larver av trädborrande skalbaggar genom att slita bort barken från träd och bita in i trät för att hitta dem.

Häckning redigera

Gulstjärtad sotkakadua har en lång häckningsperiod. Båda könen bygger ett bo, som är ett stort trädhål, med träspån på kanterna. Honan ensam ruvar ett eller två ägg, medan hannen bidrar med mat. Oftast överlever endast en ungfågel, som stannar hos föräldrarna i omkring sex månader.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till minst 25.000 individer.[1]

Referenser redigera

Artikeln baseras delvis på Yellow-tailed Black Cockatoo i engelskspråkiga Wikipedia, läst 10 juli 2006

Källor redigera

  • Flegg, Jim. Birds of Australia: Photographic Field Guide Sydney: Reed New Holland, 2002. (ISBN 1-876334-78-9)
  • Crome, F. and Shields, J. Parrots & Pigeons of Australia 1992 Angus and Robertson and the National Photographic Index of Australian Wildlife, Sydney.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Zanda funerea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.

Externa länkar redigera