Broskbarock är en ornamental stilfas, som strax före 1600-talets mitt framträdde i en övergång mellan manierism och högbarock.

Epitafium i Grønbæk Kirke i broskbarock stil. Ett typiskt drag är att kolonnerna omsluts av vridna vinrankor.

Utgångspunkten är den antika av renässansen upptagna maskaronen, vars drag, knotiga, med tomma ögonhålor och gapande mun, nu blir upplösta i hoptryckta, inskurna former eller böjda flikar, fyllda av broskartade uppsvällningar; det hela får ett tycke av öronbrosk eller godtyckliga kringelkrokar.

Särskilt i Nordtyskland, Skandinavien och Baltikum var stilen utbredd mellan omkring 1630 och 1680 i kyrkor och herrskapshus. Altare, epitafier, predikstolar och möbler gjordes i broskbarock. Bland framträdande skulptörer märks Hans Gudewerth den yngre i Schlesvig och Andrew Lawrenceson Smith i Norge.

I Sverige finns broskbarock bland annat i taket i Röda salongen i Sövdeborg. Det har ett trettiotal fält med figurer i snidad och brändförgylld ek.[1]

BildgalleriRedigera

KällorRedigera

'Knorpelbarock på Das grosse Kunstlexikon von P.W. Hartmann

NoterRedigera