Öppna huvudmenyn
Brattön sedd från Rörtången på Bohusläns fastland

Brattön är en ö med ett fåtal fastboende i Kungälvs kommun i södra Bohuslän.

Brattön ligger i Solberga socken i den södra delen av Hakefjorden, nära öarna Lövön och Älgön. Högsta punkten på Brattön (131 meter över havet) kallas Blåkullen (Blåkulla) och är enligt gammal lokal folktro en plats där häxor samlas.[1] Under häxprocesserna i Bohuslän under 1600-talet bekände ett 40-tal personer att de besökt Blåkullen. På Blåkullen fanns före 1658 en vårdkase som ingick i det norska vårdkasesystemet. 1913 gjordes försök med fiskodlingar på Blåkullen och karp och sutare planterades i dammar. Odlingen lades dock ned efter några år.

1906-1947 fanns en skola på Brattön, och fram till 1971 fanns även en affär på ön. 1917 hade ön 142 fastboende men det har sedan minskat, särskilt efter andra världskriget. 2012 fanns tre fastboende på ön.[2]

Nästan hela ön ingår i Brattöns naturreservat. Såväl Brattön som intilliggande Älgön består av den hårda grönstensarten gabbro, vilket förklarar hur öarna kunnat stå emot inlandsisar och vittring.[3]

Brattön trafikeras av passagerarfärja från Rörtången på fastlandet, cirka 250 meter österut från ön.[4]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ "Blåkulla". NE.se. Läst 16 februari 2015.
  2. ^ Sveriges öar, 3:e upplagan 2013, Anders Källgård s. 69-70.
  3. ^ Mellan älv och fjord, red. Jan Eric Sjöberg, Torsby, Harestads och Lycke hembygdsförening, Harestad 1978 ISBN 91-7260-146-9, s. 12.
  4. ^ Eniro kartor, Rita & Mät

WebbkällorRedigera

Tryckta källorRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Deurell, Britta (2009). Brattön genom fyra sekler: en bohuslänsk ö i ett personligt och kulturhistoriskt perspektiv. Stockholm: Instant Book. Libris länk. ISBN 978-91-85671-43-4 
  • Fahlén, Martin; Stigh, Jimmy, & Årebäck, Hans (2008). Strövtåg på Bohusläns sockertopp. Kungälv: Martin Fahlén. Libris länk. ISBN 978-91-633-2016-3 
  • Källgård Anders (2005), Sveriges öar, s. 58–59.
  • Östholm, Martin (1999). Brattön: monumental & perifer. Göteborg: Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet. Libris länk