Brabantse Pijl
Brabantse Pijl (nederländska för "Brabantska pilen"), på franska Flèche Brabançonne eller Flèche Branconne, är ett årligt endagslopp på cykel i Brabant (sedan 1995 Flamländska Brabant och Vallonska Brabant), sydväst om Bryssel i Belgien. Loppet ingick i UCI Europe Tour från 2005 och klassades inledningsvis som 1.1, men uppgraderades till 1.HC 2011. 2020 flyttades det till den nystartade UCI ProSeries (1.Pro).
.JPG) Målet i Overijse 2015. | |
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Mitten av april (2010−) Slutet av mars (−2009) |
| Region | Flamländska Brabant och Vallonska Brabant, Belgien |
| Disciplin | Landsväg |
| Typ | Endagslopp |
| Arrangör | WSC Rode Sportief Beersel Flanders Classics |
| Status | UCI ProSeries 1.Pro |
| Historia | |
| Antal upplagor | 65 (2025) |
| Första upplaga | 1961 |
| Första vinnare |  Pino Cerami |
| Flest segrar | 4 segrar: Edwig Van Hooydonck |
| Senaste vinnare | Remco Evenepoel (2025) |
.JPG)
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Mitten av april |
| Region | Flamländska Brabant och Vallonska Brabant, Belgien |
| Disciplin | Landsväg |
| Typ | Endagslopp |
| Arrangör | WSC Rode Sportief Beersel Flanders Classics |
| Status | UCI Women's ProSeries |
| Historia | |
| Antal upplagor | 9 (2025) |
| Första upplaga | 2018 |
| Första vinnare |  Marta Bastianelli |
| Flest segrar | 2 segrar: Elisa Longo Borghini |
| Senaste vinnare | Elisa Longo Borghini (2025) |
De första åren (1961–1966) var start och mål förlagda till Bryssel, därefter följde fyra år med start och mål i Sint-Genesius-Rode, 1971 flyttades målet till Alsemberg och 1979 flyttades även starten dit (1980 var dock både start och mål tillbaka i Sint-Genesius-Rode, men de återvände till Alsemberg året därpå).[1] "Pilen" har numera start i Leuven (2004 till 2007 i Zaventem, dessförinnan i Alsemberg)) och mål i Overijse (till och med 2009 i Alsemberg}.[2] I samband med att start och mål flyttades ändrades också datumet: tidigare avgjordes loppet på söndagen en vecka före Flandern runt (och ingick då i "Flamländska cykelveckan"), men från och med 2010 ligger det på onsdagen mellan Paris-Roubaix och Amstel Gold Race och har därigenom blivit ett förlopp till Ardennerklassikerna[2].
Loppet bjuder på många stigningar, tidigare 26 men antalet ökades till 31 stigningar 2019[3], vilka delvis upprepas genom att de sista nio milen av loppet består av (knappt) fyra varv på en 23 kilometer lång slinga (Schavei-Hagaard-Hertstraat-Holstheide-IJskelderlaan-Schavei), medan loppets första del innehåller två varv på en annan slinga (Bruineput-Menisberg-Lotsestraat-Bruineput). Därtill kommer att en drygt två mil lång vägsträcka körs i båda riktningarna, så att tidigare medlut blir motlut och vice versa.[4]
Flest segrar, fyra, har Edwig Van Hooydonck, medan Óscar Freire, Johan Museeuw och Johan Capiot har vardera tre. De nordiska framgångarna inskränker sig till en tredjeplats av danske Rolf Sørensen år 2000.
2018 infördes en damtävling, Brabantse Pijl Dames Gooik, genom att Pajot Hills Classic (startat 2016) överfördes till och synkroniserades med Brabantse Pijl.[5] Samtidigt uppgraderade UCI kategorin från 1.2 till 1.1.
Segrare
redigera
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
Referenser
redigera- ^ Brabantse Pijl Arkiverad 6 mars 2019 hämtat från the Wayback Machine. på Cycling Archives.
- ^ [a b] Niels Bastiaens, Voorbeschouwing: Brabantse Pijl 2019, Wielerflits 17 april 2019.
- ^ Steven Kins, De hellingen van de Brabantse Pijl én de Cyclo Arkiverad 25 januari 2024 hämtat från the Wayback Machine., poggiomagazine.be 17 april 2019.
- ^ Karta och profil 2019 Arkiverad 16 april 2019 hämtat från the Wayback Machine..
- ^ Pajot Hills Classic gaat door onder de naam 'Brabantse Pijl' en viert eerste editie op woensdag 11 april Arkiverad 18 maj 2019 hämtat från the Wayback Machine. på Brabantse Pijls hemsida.
- ^ De Brabantse Pijl - La Flèche Brabançonne (1.HC) på ProCyclingStats.
- ^ Elite vrouwen - Historiek på Brabantse Pijls hemsida.