Ingrid Birgitta Pettersson, född 7 januari 1939 i Uppsala,[1] är en svensk skådespelare.

Birgitta Pettersson
FöddIngrid Birgitta Pettersson
7 januari 1939 (85 år)
Uppsala, Sverige Sverige
PartnerFinn Poulsen
Betydande roller
Karin i Jungfrukällan
IMDb SFDb

Biografi redigera

Pettersson studerade vid Malmö stadsteaters elevskola 1956–1959 och har sedan studierna varit engagerad vid olika teatrar i Sverige bland annat Folkteatern i Göteborg och Riksteatern. Hon filmdebuterade 1954 i Arne Mattssons Salka Valka. Hon medverkade även i Ingmar Bergmans film Jungfrukällan där hon spelade den unga Karin. Birgitta Pettersson var sambo med teaterregissören Finn Poulsen.

Filmografi redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1963 Tiffany Richards Mary, Mary
Jean Kerr
Hans Bergström Folkteatern, Göteborg[2]
1965 Jackie Coryton Höfeber
Noël Coward
Kurt-Olof Sundström Folkteatern, Göteborg[3]
1969 Chava, dotter Spelman på taket
Sheldon Harnick, Joseph Stein och Jerry Bock
Henny Mürer Stockholms stadsteater
1985 Ett litet drömspel
Staffan Westerberg
Finn Poulsen Folkteatern i Gävleborg[4]
Ett drömspel
August Strindberg
Peter Oskarson Folkteatern i Gävleborg[4]
1990 Amman Romeo och Juliet (The Tragedy of Romeo and Juliet)
William Shakespeare
Finn Poulsen Unga Riks[5]
1993 Sagan om bortbytingen
Selma Lagerlöf
Finn Poulsen Uppsala stadsteater[6]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, Riksarkivet
  2. ^ ”Mary i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 16. 5 september 1963. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-09-05/241/16. Läst 28 maj 2018. 
  3. ^ Bengt Jahnsson (24 april 1965). ”Förlustelseförströelse i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-04-24/110/14. Läst 29 maj 2018. 
  4. ^ [a b] Bengt Jahnsson (28 januari 1985). ”Oskarsons regi offrar skådespelarna”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-01-28/27/22. Läst 23 januari 2022. 
  5. ^ Lars-Olof Franzén (3 oktober 1990). ”Klassisk lek utan erotik: Unga Riks 'Romeo och Juliet' ger en lektion i scenisk fyndighet”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-10-03/268/24. Läst 23 januari 2022. 
  6. ^ Ingegärd Waaranperä (15 april 1993). ”'Bortbyting' med doft av storstadssynd”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/bortbyting-med-doft-av-storstadssynd/. Läst 23 januari 2022. 

Externa länkar redigera