Öppna huvudmenyn

Birger Gregersson, född (troligen) 1327, död (troligen på Arnö slott vid Mälaren) 10 mars 1383,[1] var en svensk katolsk präst och biskop av Uppsala stift från 1366 till sin död. Dessutom var han författare till en legend om heliga Birgitta.

Ärkebiskop Birger Gregersson
KyrkaRomersk-katolska kyrkan

StiftUppsala stift, ärkebiskop
Period13661383
FöreträdarePeter Tyrgilsson
EfterträdareHenrik Karlsson

FöddTroligen 1327
Död10 mars 1383, troligen på slottet Arnö

BiografiRedigera

Birger Gregersson föddes troligen 1327 som son till Greger Jonsson av Malstaätten.

År 1342 utnämnde påven honom till kanik av Strängnäs, och han blev därefter kyrkoherde i Österhaninge. Under 1350-talet hade han befattning med den påvliga skatteuppbörden, och var därigenom meriterad för domprostvärdigheten i Uppsala stift som han erhöll 1356.

I politiskt avseende sällade han sig till sin ätt och heliga Birgitta, och tog parti för Albrekt av Mecklenburg vars första regering han fick tillhöra. Under en tid var han konungens kansler, men blev 1366 vald till ärkebiskop av Uppsala stift. Han reste då till påven i Viterbo, som erkände valet.

Herr Birger utgjorde en gränspunkt i den svenska kyrkopolitiken, och han anses i sin självständighet ha varit ett organ för idén om en nationalkyrka. Han stod på god fot med Bo Jonsson Grip såväl vad gäller lojaliteten mot Birgitta som att stärka aristokratins och kyrkans maktställning gentemot monarkin.

År 1381 instiftade han Vårfrupenningen i syfte att finansiera ett kloster i Vadstena. Han har efterlämnat några officier; ett över Sörmlands apostel, Botvid, och ett över Birgitta. Av dessa båda synes speciellt Birgitta ha utövat ett stort inflytande på hans handlingar och strävanden.

KällorRedigera

  1. ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 120
Företrädare:
Peter Torkelsson
Ärkebiskop i Uppsala
1366–1383
Efterträdare:
Henrik Karlsson