Bernhard Naunyn
Bernhard Naunyn, född 2 september 1839 i Berlin, död 26 juli 1925, var en tysk läkare.
| Bernhard Naunyn | |
 Bernhard Naunyn, 1901. | |
| Född | 2 september 1839[1][2] Berlin |
|---|---|
| Död | 26 juli 1925[1] (85 år) Berlin |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Bonns universitet Humboldt-Universität zu Berlin  |
| Sysselsättning | Internist[3], universitetslärare, patolog |
| Arbetsgivare | Dorpats kejserliga universitet Charité Strasbourgs universitet |
| Föräldrar | Franz Christian Naunyn |
| Redigera Wikidata | |
Han var son till Berlins borgmästare, den liberale politikern Franz Christian Naunyn. Bernhard Naunyn blev 1869 professor vid medicinska kliniken i Dorpat, sedermera i Bern och Königsberg, samt var 1888-1904 professor i invärtesmedicin i Strassburg. Förutom en mängd specialavhandlingar, som till stor del publicerades i de av honom uppsatta tidskrifterna "Archiv für experimentelle Pathologie und Pharmakologie" (1873, med Edwin Klebs och Oswald Schmiedeberg) och "Mitteilungen aus den Grenzgebieten der Medizin und Chirurgie" (1895, med Jan Mikulicz-Radecki), utgav han monografierna Klinik der Cholelithiasis (1892, återutgiven 2007) och Diabetes melitus (1898; andra upplagan 1909). En av hans lärjungar var den blivande nobelpristagaren Otto Loewi. Naunyn invaldes 1912 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ [a b] RKDartists, RKDartists-ID: 450498, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: naunyn-bernhard.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 juni 2015.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
redigera- Naunyn, Bernhard i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)