Berlins spårväg
Berlins spårväg är ett av världens största och äldsta spårvagnssnät och återfinns främst i östra delen av Berlin.
 | |||
 Spårvagn av typ Bombardier Flexity Berlin | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Plats |  Berlin, Tyskland | ||
| Antal linjer | 22 | ||
| Antal hållplatser | 382 | ||
| Turtäthet | 5-10 min | ||
| Antal passagerare | 197 milj/år | ||
| Organisation | |||
| Invigd | 1865 | ||
| Trafikoperatör | BVG | ||
| Tekniska fakta | |||
| Banlängd | 196 kilometer | ||
| Spårvidd | 1,435 mm (normalspår) millimeter | ||
| Elektrifierad | Ja | ||
| Matning | Luftledning | ||
| |||
Flera linjer går till Alexanderplatz och Hackescher Markt. Sammanlagt har Berlin 22 spårvägslinjer. De linjer som har ett M före siffran kallas för Metro Tram och är de mest trafikerade spårvägslinjerna och fungerar som ett komplement till tunnelbanan. M-linjerna går även dygnet runt till skillnad från övriga linjer.
I största delen av Tyskland kallas spårväg vanligen Straßenbahn, men i Berlin har Tram börjat användas av BVG i skyltningen, möjligtvis för att tydligare skilja det från S-Bahn och lättare förstås av utländska besökare. Tram, eller Trambahn, är också en sedan tidigare vanlig benämning i Sydtyskland, Österrike och Schweiz.
Historia redigera
Berlin fick en hästdriven spårväg 1865 då den första linjen från Brandenburger Tor till Charlottenburg startade. Det var den första hästspårvagnen i Tyskland. 16 maj 1881 öppnades världens första elektriska spårväg i Gross-Lichterfelde av Werner von Siemens. I slutet av 1800-talet elektrifierades spårvägen under ledning av Werner von Siemens och den första linjen drevs av Siemens & Halske. Elektrifieringen av existerande nät avslutades 1902. Vid denna tid kördes spårvägen av flera olika bolag, både privata och kommunala. 1929 skapades så BVG och all spårvägstrafik hamnade i ett och samma bolag.
Berlins delning 1 augusti 1949 delade även spårvägsnätet och BVG. När Berlinmuren uppfördes 1961 uppstod två skilda spårvägsnät i staden. De flesta äldre spårvagnar fanns i vagnhallar på västsidan. Spårvägen i Västberlin lades ned 1967 och istället satsade staden på att bygga ut tunnelbanenätet. I Östberlin spelade spårvägen en fortsatt roll men även här skedde nedläggningarna och borttagande av spår, bland annat när Alexanderplatz byggdes om. Däremot byggdes nätet ut när nya förorter byggdes i Marzahn, Hohenschönhausen och Hellersdorf. Från 1954 skedde underhållet av vagnarna på RAW Schöneweide.
Efter murens fall har några spårvägslinjer förlängts från östra Berlin in i västra Berlin. 1995 förlängdes spårvägen på Bornholmer Strasse västerut med nya stationer vid tunnelbanestationerna Seestrasse i Wedding och Osloer Strasse i Gesundbrunnen. Spårväg har även dragits till den nya centralstationen Berlin Hauptbahnhof.
Linjer redigera
Bilder redigera
-
Spårvagn från 1907 -
Spårvagn på Pappelallee -
Hackescher Markt / Oranienburger Strasse -
Prenzlauer Berg, hållplats Schwedter Strasse
Se även redigera
- Berlins tunnelbana (U-Bahn)
- Berlins pendeltåg (S-Bahn)
- Spårvagn
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Berlins spårväg.- BVG – Berlins kollektivtrafikbolag
