Bergsporrhöna[2] (Pternistis hildebrandti) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Bergsporrhöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläktePternistis
ArtBergsporrhöna
P. hildebrandti
Vetenskapligt namn
§ Pternistis hildebrandti
AuktorCabanis, 1878
Utbredning
Synonymer
  • Francolinus hildebrandti
  • Hildebrandts frankolin
  • Hildebrandtfrankolin

Utseende och läte

redigera

Bergsporrhönan är en medelstor sporrhöna med stora skillnader i dräkter mellan könen. Hanen har brun rygg och är undertill tydligt tecknad i svart och vitt. Honan är mindre och mer enfärgad, med roströd undersida. Lätet består av en snabb serie grova toner.[4]

Utbredning och systematik

redigera

Arten förekommer från Kenya till Tanzania, sydöstra Demokratiska republiken Kongo, nordöstra Zambia och södra Malawi.[5] Den behandlas antingen som monotypisk[5] eller delas in i två underarter med följande utbredning:[6]

  • Pternistis hildebrandti altumi – Kenya, norra och västra Tanzania, sydöstra Demokratiska republiken Kongo och nordöstra Zambia
  • Pternistis hildebrandti johnstoni – sydöstra Tanzania, norra Moçambique och Malawi

Släktestillhörighet

redigera

Tidigare placerades den i släktet Francolinus. Flera genetiska studier visar dock att Francolinus är starkt parafyletiskt, där arterna i Pternistis står närmare t.ex. vaktlar i Coturnix och snöhöns.[7][8][9][10][11] Även de svenska trivialnamnen på arterna i släktet har justerats från tidigare frankoliner till sporrhöns (från engelskans spurfowl) för att bättre återspegla släktskapet.[2]

Levnadssätt

redigera

Bergsporrhönan hittas i olika miljöer som gräsmarker, savann, bergshedar och skogsbryn.[4]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Fågeln är uppkallad efter Johannes Hildebrandt, en tysk upptäcktsresande som samlade in de första exemplaren.[12]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Pternistis hildebrandti Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
  2. ^ [a b] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
  4. ^ [a b] McGowan, P. J. K., G. M. Kirwan, and P. F. D. Boesman (2020). Hildebrandt's Spurfowl (Pternistis hildebrandti), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.hilfra2.01
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  6. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  7. ^ Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
  8. ^ Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
  9. ^ Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
  10. ^ Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
  11. ^ Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.
  12. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

redigera