Basisk bergart

Basisk bergart kallas en magmatisk bergart vars halt av kiseldioxid, SiO₂ är 45–52 viktprocent. Om halten SiO₂ understiger 45 viktprocent kallas det en ultrabasisk bergart. Ett tidigare uttryck för ultrabasisk bergart var ultrabasit, ett uttryck som dock inte bör användas.^[1]

Motsatsen till en basisk bergart är en sur bergart, även kallad acidit. Mellan de båda finns de intermediära bergarterna med en SiO₂-halt på 52-65%.^[1]

Exempel på basiska bergarter

Diabas är en magmatiskt gångbergart som huvudsakligen består av plagioklas och pyroxen.
Gabbro är en magmatisk djupbergart som består av kalciumrik plagioklas och pyroxen. Kan ibland även innehålla olivin och mer sällan hornblände eller biotit.
Basalt har en SiO₂-halt på omkring 49 viktprocent.^[2]

Referenser

Noter

^ [a b] TNC 86: Geologisk ordlista, Tekniska nomenklaturcentralens publikationer, 1988, läst 7 oktober 2023
^ Liten Geologisk Encyklopedi sid:11,16,23,28,53- utgiven av: Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för mark och miljö. kan hittas på internetadressen:http://www.geonord.org/ugs/LitenGeologiskEncyklopedFeb2015.pdf Arkiverad 2 april 2018 hämtat från the Wayback Machine.

[TNC86-1] [a b] TNC 86: Geologisk ordlista, Tekniska nomenklaturcentralens publikationer, 1988, läst 7 oktober 2023

[LGE-2] Liten Geologisk Encyklopedi sid:11,16,23,28,53- utgiven av: Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för mark och miljö. kan hittas på internetadressen:http://www.geonord.org/ugs/LitenGeologiskEncyklopedFeb2015.pdf Arkiverad 2 april 2018 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

[2]