Öppna huvudmenyn

Balfourdeklarationen (1926)

dokument från 1926
(Omdirigerad från Balfourdeklarationen 1926)
Ej att förväxla med Balfourdeklarationen (1917).

Balfourdeklarationen var en rapport från Brittiska imperiekonferensen 1926 i London som likställde de brittiska dominionerna som autonoma delar. Den är namngiven efter brittiske statsmannen Arthur Balfour, first Earl of Balfour, Lord President of the Council och tidigare brittisk premiärminister, och Inter-Imperial Relations Committee, ledd av Balfour, arbetade fram fördokumentet fram till godkännandet den 15 november 1926.[1]

Balfourdeklarationen kom som ett svar på konflikten mellan den brittiske generalguvernören i Kanada Julian Byng, 1:e vicomte Byng av Vimy och den kanadensiske premiärministern William Lyon Mackenzie King. King-Byng-affären var en konstitutionell kris då Lord Byng av Vimy vägrade att upplösa parlamentet och utlysa nyval trots begäran av Mackenzie King. De större besittningarna inom imperiet så som Kanada, Australien, Sydafrika men även den Irländska fristaten skulle inte anses vara underordnade moderlandets politik, utan ses som jämställda med denne.

Deklarationen accepterade den växande politiska och diplomatiska självständigheten hos de brittiska dominionerna som följde efter första världskriget. Den rekommenderade också att generalguvernörerna, som representerade den brittiska monarken som de facto statschef i varje dominion, inte per automatik skulle vara den brittiska regeringens representant i de diplomatiska relationerna mellan länderna. De kommande åren utsåg Storbritannien stegvis höga kommissionärer (High Commissioners) som kom att bli i stort sett identiska med ambassadörer i dominionerna. Den första brittiska höga kommissionären utsågs i Ottawa 1928. Deklarationen följdes upp genom Westminsterstatuten 1931.

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 15 mars 2012.

FotnoterRedigera

  1. ^ Marshall, Sir Peter (September 2001). ”The Balfour Formula and the Evolution of the Commonwealth”. The Round Table 90 (361): sid. pp. 541–53. doi:10.1080/00358530120082823. 

Externa länkarRedigera