Bárbara Dührkop Dührkop

spansk politiker

Bárbara Dührkop Dührkop,[3] ursprungligen Iris Barbara Dührkop, född 27 juli 1945[4] i Hannover, är en spansk politiker (socialdemokrat). Hon är uppvuxen i Sverige och talar flytande svenska.[5]

Bárbara Dührkop Dührkop
Bárbara Dührkop Dührkop, 2014.
FöddBárbara Dührkop Dührkop
27 juli 1945 (78 år)
Hannover
Medborgare iSpanien
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningPolitiker[1]
Befattning
Europaparlamentariker
andra Europaparlamentet, Spanien (1987–1989)[2]
Europaparlamentariker
tredje Europaparlamentet, Spanien (1989–1994)[2]
Europaparlamentariker
fjärde Europaparlamentet, Spanien (1994–1999)[2]
Europaparlamentariker
femte Europaparlamentet, Spanien (1999–2004)[2]
Europaparlamentariker
sjätte Europaparlamentet, Spanien (2004–2009)[2]
ArbetsgivareFriedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg
Politiskt parti
Spanska socialistiska arbetarpartiet
MakeEnrique Casas
Utmärkelser
Stora gyllene hedersmedaljen av Österrikiska republikens förtjänstorden
Redigera Wikidata

Dührkop, bosatt i San Sebastián i Baskien, var ledamot av Europaparlamentet från 1987 till 2009.[6] Hennes make Enrique Casas, också politiker, mördades av en Comandos Autónomos Anticapitalistas-sympatisör 1984.[7]

Referenser redigera

  1. ^ www.europarl.europa.eu, 1313, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] läs online, www.europarl.europa.eu .[källa från Wikidata]
  3. ^ I sitt Sommar-program 2001-07-16 förklarade Dührkop att hon (officiellt) bär samma namn två gånger på grund av att den spanska namnlagen kräver att man har två efternamn (sin fars och sin mors; spanska kvinnor förvärvar inte sin makes namn vid giftermål).
  4. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2002
  5. ^ Håkan Forsberg (26 juni 2006). ”Offer för ETA:s våld manar till försoning”. Svenska Dagbladet. 
  6. ^ ”Bárbara DÜHRKOP DÜHRKOP”. Europaparlamentet / Ledamöter. http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/1313/BARBARA_DUHRKOP+DUHRKOP_home.html. Läst 22 juni 2014. 
  7. ^ Luis R. Aizpeolea. «15 tiros y 25 años después». El País.