- För Arméförvaltningen åren 1964–1968, se Kungliga Armétygförvaltningen.
Kungliga Arméförvaltningen (KAF) var i Sverige ett centralt ämbetsverk som år 1865 ersatte Krigskollegium. Den rang, som Krigskollegium fick i 1634 års regeringsform och sedermera bibehöll, övergick på Arméförvaltningen enligt dess den 26 september 1865 utfärdade instruktion, som sedermera utbytts mot en ny instruktion av den 27 maj 1881.
Kungliga Arméförvaltningen | |
Departement | Lantförsvarsdepartementet |
---|---|
Ansvarigt statsråd | Krigsministern |
Organisationstyp | Statlig ämbetsverk |
Ledning | Myndighetschef |
Kommun | Stockholm |
Län | Stockholm |
Föregångare | Krigskollegium |
Inrättad | 1865 |
Nedlagd | 1954 |
Efterföljare | Kungliga Arméintendenturförvaltningen Kungliga Armétygförvaltningen |
Minister | Krigsministern |
Uppdrag
redigeraArméförvaltningen hade två avdelningar: tygavdelningen, som leddes av generalfälttygmästaren och handhade tygmateriel både vad gällde projektering och inköp, och intendenturavdelningen, som leddes av generalintendenten och skötte intendenturmaterielen.
Arméförvaltningens båda avdelningar kom den 1 juli 1954 att bilda egna myndigheter, varmed Arméförvaltningen upphörde. Tygavdelningen ombildades till Armétygförvaltningen, medan Intendenturavdelningen ombildades till Arméintendenturförvaltningen. Den 1 juli 1963 uppgick Arméintendenturförvaltningen i Försvarets intendenturverk. Armétygförvaltningen ändrade den 1 juli 1964 namn till Arméförvaltningen. Försvarets intendenturverk och den nya Arméförvaltningen uppgick den 1 juli 1968 i Försvarets materielverk.[1]
Intendentsdepartementet
redigeraIntendentsdepartementet organiserades ursprungligen på ett militärkontor och en civilavdelning som 1881 omvandlades till en militärbyrå respektive civilbyrå. 1893 bildades en sjukvårdsbyrå som 1907 blev en självständig enhet under arméförvaltningen; arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Samma år bestod intendentsdepartementet av en utrustningsbyrå, en underhållsbyrå och en civilbyrå. 1911 tillkom tekniska revisionen. 1937 döptes departementet om till Intendenturdepartementet och expanderades med centralbyrån, kasernutredningsbyrån, häst- och veterinärbyrån och tekniska revisionskontoret. Vid omorganisationen 1943 bytte den senare namn till förrådskontrollkontoret, drivmedelsbyrån tillkom och centralbyrån avvecklades och dess uppgifter övertogs av civilbyrån.[2]
Chefer
redigera- 1865–1883: Generallöjtnant Gösta Sandels
- 1883–1889: Generalmajor, friherre Hjalmar Palmstierna
- 1889–1892: Överste Christer Gustaf Oxehufvud (tf)
- 1892–1896: Generalmajor Adam Thorén
- 1896–1904: Generalmajor Richard Berg
- 1904–1905: Generalmajor Knut Gillis Bildt
- 1905–1915: Major Fredrik Holmquist
- 1915–1926: Generalmajor Fredrik Frölich
- 1926–1935: Generalmajor Axel Hultkrantz
- 1935–1946: Generalmajor Helge Söderbom
- 1946–1954: Generalmajor Ivar Gewert
Centralbyrån (1937–1954)
redigera- 1937–1944: Överste Henning Arntz
- 1945–1954: Överste Axel Rune
Underhållsbyrån (1907–1954)
redigera- 1907–1917: Överste Magnus Stendahl
- 1917–1927: Överste Eric von Gegerfelt
- 1928–1930: Överstelöjtnant Per Sundh
- 1930–1939: Överste Eric Lilliehöök
- 1939–1939: Major Gunnar Levenius (tjf)
- 1939–1949: Överste Ivar Jarl
- 1949–1954: Överste Per Odensjö
Utrustningsbyrån (1907–1954)
redigera- 1907–1915: Överste Fredrik Frölich
- 1915–1926: Överste Einar Wikland
- 1926–1936: Överste Sven Karlberg
- 1936–1939: Överstelöjtnant Ivar Gewert
- 1939–1940: Överstelöjtnant Johan Olof Örtenblad
- 1940–1942: Överste Ivar Gewert
- 1942–1944: Överste Nils Knutsson-Hall
- 1944–1949: Överste Edgar Westberg
- 1949–1954: Överstelöjtnant Ivan Modigh
Tekniska revisionen (1911–1937)
redigera- 1911–1915: Överstelöjtnant, friherre Edvard Liljencrantz
- 1915–1916: Major Mauritz Schenström
- 1931–1935: Överstelöjtnant, friherre Salomon von Otter
- 1935–1937: Överstelöjtnant Erik Holmquist
Tekniska revisionskontoret (1937–1943)
redigera- 1937–1939: Överstelöjtnant Elias Hård af Segerstad
- 1939–1940: Överstelöjtnant Ivan Karl Oskar Anton Erici
- 1941–1943: Major Ivan Modigh
Kasernutredningsbyrån (1937–1954)
redigera- 1937–1941: Överstelöjtnant Carl Gustaf Palm
- 1941–1942: Överstelöjtnant Nils Knutsson-Hall
- 1942–1951: Överste Einar Jönnick
- 1951–1953: Överstelöjtnant Wilhelm Zätterström
Häst- och veterinärmaterielbyrån (1937–1954)
redigera- 1937–1945: Överfältveterinär Axel Morén
- 1945–1954: Överfältveterinär Erik Liljefors
Förrådskontrollkontoret (1943–1954)
redigera- 1943–1945: Överstelöjtnant Ivan Modigh
- 1946–1948: Major Henning Björkman
- 1948–1949: Major Folke Diurlin
- 1949–1951: Överstelöjtnant Wilhelm Zätterström
- 1952–1953: Major Curt Sylvén
- 1953–1954: Major Stig Wilén
Drivmedelsbyrån (1943–1954)
redigera- 1943–1944: Överstelöjtnant Carl Norlander
- 1944–1948: Överstelöjtnant Gunnar Levenius
- 1949–1951: Överstelöjtnant Gustaf Huberth
- 1951–1954: Överste Valdemar Swedenborg
Chefer
redigera- 1885–1899: Överste Ludvig Thimgren
Referenser
redigera- ^ ”Armétygförvaltningen”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=arm%C3%A9tygf%C3%B6rvaltningen&page=1&postid=Arkis+EFC3DC00-28CC-4DD9-9A2C-5FCB2D064F96&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab. Läst 29 september 2018.
- ^ ”Arméförvaltningen, Intendentsdepartementet”. Riksarkivet. 8 april 2021. https://sok.riksarkivet.se/?postid=ArkisRef+SE/KrA/0064. Läst 16 februari 2023.
Vidare läsning
redigera- Östergren, Stefan, Lindblad, Carl Wilhelm och Norberg, Erik: Arméförvaltningens historia, Allmänna Förlaget, 1987
- Kleberg, Johan: Arméförvaltningen. Biografiska anteckningar 1866–1930, Stockholm, 1936