Orangebröstad solfågel

fågelart i Sydafrika
(Omdirigerad från Anthobaphes)

Orangebröstad solfågel[2] (Anthobaphes violacea) är en fågel i familjen solfåglar inom ordningen tättingar.[3] Den placeras som ensam art i släktet Anthobaphes. Fågeln förekommer på hedar och i proteasnår och är endemmisk för sydvästra Kapprovinsen i Sydafrika.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Orangebröstad solfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSolfåglar
Nectariniidae
SläkteAnthobaphes
Cabanis, 1850
ArtOrangebröstad solfågel
A. violacea
Vetenskapligt namn
§ Anthobaphes violacea
Auktor(Linné, 1766)
Synonymer
Nectarinia violacea

Systematik redigera

 

År 1760 inkluderade den franska zoologen Mathurin Jacques Brisson den orangebröstade solfågeln i sin Ornithologie baserad på ett specimen insamlat på Godahoppsudden. Han använde då det franska namnet Le petit grimpereau a longue queue du Cap de Bonne Espérance och det latinska Certhia Longicauda Minor Capitis Bonae Spei.[4] Även om Brisson myntade ett latinskt namn så rättade sig denna beskrivning inte efter det binomiala systemet och erkänns därför inte av International Commission on Zoological Nomenclature.[5] När Carl von Linné 1766 uppdaterade sin Systema Naturae för den tolfte upplagan, så lade han till 240 som nyligen beskrivits av Brisson[5], varav orangebröstad solfågel var en, och myntade då namnet Certhia violacea.[6]

Idag placeras den som ensam art i släktet Anthobaphes som beskrevs 1850 av den tyska ornitologen Jean Cabanis.[7] Namnet härrör från gammalgrekiskans anthobaphēs "ljusfärgad", från ανθος som betyder "blomma" och βαφη som betyder "färgad".[8]

Utseende redigera

Precis som med andra solfåglar så har den lång böjd näbb, där hanens näbb är längre än honans. Näbb och ben är svarta, och ögat är mörkbrunt. Huvud, strupe och mantel hos den adulta hanen är kraftigt grönskimrande, medan övriga delar på ovansidan är olivgröna. Övre delen av bröstet skimrar i violett och nedre delen är kraftigt orange, men övergår i ljusare orange till gult på magen. Stjärten är lång och svartaktig, med förlängda centrala fjädrar, som sträcker sig längre bak än övriga fjädrar. Den adulta honan har olivgröngrå ovansida och olivgul undersida som ljusnar nedåt magen. Vingar och stjärt är svartaktiga. I juvenil dräkt påminner den om honan.[9]

Dess lockläte är ett nasalt, svagt ssharaynk eller sskrang, som ofta upprepas flera gånger.[9]

Utbredning och biotop redigera

Orangebröstad solfågel är endemisk för i den bergiga buskbiotopen fynbos i Västra Kapprovinsen i Sydafrika, och förekommer främst i områden med klockljung och protea. Den är en flyttfågel och flyttar högre upp i bergsområdena under det södra halvklotets sommar.[9][10]

Ekologi redigera

 
Hona som samlar bomaterial.

Häckning redigera

Den häckar från februari till november, men främst i maj, när heden blommar. Hanen försvarar sitt revir mycket aggressivt mot inkräktare. Det hängande äggformade boet byggs framförallt av honan, av rottrådar, fina kvistar, blad och gräs, binds ihop med spindelväv och fodras med brunt dun från protea. Öppningen sitter på övre delen.[9][10] Vanligtvis består kullen av två ägg som honan ruvar själv. Äggen kläcks efter ungefär 14–15 dagar och båda föräldrarna tar hand om ungarna. Ungarna matas främst med insekter och spindeldjur.[11] Utanför häckningstid är den social och bildar flockar på uppemot 100 individer.[9][10]

Föda redigera

Orangebröstad solfågel lever på nektar från blommor, främst från släktena klockljung (erica) och proteaväxter (Protea), även om den även födosöker på andra blommande växter. Den fångar även insekter och spindeldjur, oftast i luften.[10] I sitt födosök pollinerar den växter av släktena Protea, Leucospermum och Erica[12][13] som den besöker för att få nektar.[14] De sitter på marken för att nå de lägst placerade blommorna, som Hyobanche sanguinea och Lachenalia luteola.[15] Den ägnar sig även åt så kallad nektarstöld, från växter med långa tubformade kronblad, som hos Chasmanthe floribunda.[16] Det innebär att de gör hål på blomman och kommer åt nektarn utan att pollinera den.

Hot och status redigera

Orangebröstad solfågel kategoriseras som livskraftig (LC) av IUCN. Dock påverkas populationen negativt av urbaniseringen, områden som anläggs som jordbruksmark och fynbosbränder.[1]

Referenser redigera

Texten bygger på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Orange-breasted sunbird, läst 2020-09-26

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Anthobaphes violacea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-07-01
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Brisson, Mathurin Jacques (1760) (på french, latin). Ornithologie, ou, Méthode contenant la division des oiseaux en ordres, sections, genres, especes & leurs variétés. "Volume 3". Paris: Jean-Baptiste Bauche. Sid. 649–651, Plate 33 fig 6. https://biodiversitylibrary.org/page/35953752. 
  5. ^ [a b] Allen, J.A. (1910). ”Collation of Brisson's genera of birds with those of Linnaeus”. Bulletin of the American Museum of Natural History 28: sid. 317–335. 
  6. ^ Linnaeus, Carl (1766) (på latin). Systema naturae : per regna tria natura, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. "Volume 1, Part 1" (12th). Holmiae (Stockholm): Laurentii Salvii. Sid. 188. https://biodiversitylibrary.org/page/42946384. 
  7. ^ Cabanis, Jean; Heine, Ferdinand (1850) (på german, latin). Museum Heineanum : Verzeichniss der ornithologischen Sammlung des Oberamtmann Ferdinand Heine, auf Gut St. Burchard vor Halberstadt. "Volume 1". Halbertstadt: R. Frantz. Sid. 103. https://biodiversitylibrary.org/page/49584482. 
  8. ^ Jobling, J.A. (2018). ”Key to Scientific Names in Ornithology”. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. https://www.hbw.com/dictionary/definition/anthobaphes. Läst 2 april 2018. 
  9. ^ [a b c d e] Sinclair, Ian; Hockey, Phil; Tarboton, Warwick; Ryan, Peter (2011). Sasol Birds of Southern Africa: The Region's Most Comprehensively Illustrated Guide. Struik. 
  10. ^ [a b c d] ”Orange-breasted sunbird - Species text in The Atlas of Southern African Birds”. Orange-breasted sunbird - Species text in The Atlas of Southern African Birds. http://sabap2.adu.org.za/docs/sabap1/777.pdf. 
  11. ^ Broekhuysen, G. J. (1963). ”The breeding biology of the orange-breasted sunbird Anthobaphes violacea (Linnaeus)” (på engelska). Ostrich 34 (4): sid. 187–234. doi:10.1080/00306525.1963.9633478. ISSN 0030-6525. 
  12. ^ Coetzee, A.; Seymour, C.L.; Spottiswoode, C.N. (2018). ”Investigating the origins of flower colour polymorphisms in sunbird-pollinated Erica (Ericaceae)”. South African Journal of Botany 115: sid. 282–283. doi:10.1016/j.sajb.2018.02.029. ISSN 0254-6299. 
  13. ^ Johnson, Christopher Michael; He, Tianhua; Pauw, Anton (2014-05-15). ”Floral divergence in closely related Leucospermum tottum (Proteaceae) varieties pollinated by birds and long-proboscid flies” (på engelska). Evolutionary Ecology 28 (5): sid. 849–868. doi:10.1007/s10682-014-9712-0. ISSN 0269-7653. 
  14. ^ Zoeller, K. C.; Steenhuisen, S.-L.; Johnson, S. D.; Midgley, J. J. (2016-03-15). ”New evidence for mammal pollination of Protea species (Proteaceae) based on remote-camera analysis” (på engelska). Australian Journal of Botany 64 (1): sid. 1. doi:10.1071/BT15111. ISSN 1444-9862. 
  15. ^ Turner, R.C.; Midgley, J.J. (2016). ”Sunbird-pollination in the geoflorous species Hyobanche sanguinea (Orobanchaceae) and Lachenalia luteola (Hyacinthaceae)”. South African Journal of Botany 102: sid. 186–189. doi:10.1016/j.sajb.2015.07.004. ISSN 0254-6299. 
  16. ^ Geerts, S. (2016-06-08). ”Can short-billed nectar thieving sunbirds replace long-billed sunbird pollinators in transformed landscapes?” (på engelska). Plant Biology 18 (6): sid. 1048–1052. doi:10.1111/plb.12474. ISSN 1435-8603. PMID 27219484. 

Externa länkar redigera