Öppna huvudmenyn

Andrakammarvalet i Sverige 1893 hölls i Sverige 1893.

Andrakammarvalet i Sverige 1893
Sverige
← 1890 2 Juli - 30 September 1893 1896 →

Sveriges riksdags andra kammares 228 platser

Innehåll

ValsystemRedigera

Valsättet var en blandning av indirekta- och direkta val. I 120 av landsbygdens 145 valkretsar tillämpades direkta val och detsamma gällde de 41 stadsvalkretsarna. Resterande 25 landsbygdsvalkretsar tillämpade alltså indirekta val, vilka utfördes av elektorer. Stadsvalkretsarna valde totalt 83 ledamöter. Dessa var i regel enmansvalkretsar med undantag för de största städerna som fick fler mandat, dessa var; Stockholm (25 mandat), Göteborg (10 mandat), Malmö (4 mandat), Norrköping (3 mandat), Gävle (2 mandat), Uppsala (2 mandat), Karlskrona (2 mandat) och Helsingborg (2 mandat). Alla landsbygdsvalkretsar hade ett mandat var.

Rösträtt till andra kammaren hade män som var över 21 år och hade inkomst på minst 800 kronor per år eller ägde en fastighet taxerad till minst 1 000 kronor, eller arrenderade en fastighet taxerad till minst 6 000 kronor. För att vara valbar skulle man ha fyllt 25 år och bo i valkretsen.[1] Av folkmängden den 31 december 1892, 4 806 865, hade 298 810 (6,2 %) rösträtt.

ValresultatRedigera

Valresultatet visade på en viss förskjutning vänsterut på landsbygden. Detta uppvägdes dock av att högerfrihandlarna på Östermalm som var ämbetsmännens valkrets tog fyra mandat från vänstern. Vid 1894 års riksdags öppnande i januari 1894 började mandatperioden och då var de tre största partierna i andra kammaren ungefär jämnstarka. Ett mitten-högerparti kallat Borgmästarepartiet bildades senare under mandatperioden. Partiet utgjordes främst av konservativa frihandlare som bland annat stod för en begränsad rösträttsreform och en moderat socialpolitik inspirerat av Pontus Fahlbecks reformkonservativa idéer. Borgmästarepartiet blev ett av den Boströmska rikspolitikens främsta stöd.

PartivisRedigera

Sifforna avser de sammanlagda röstetalen för riksdagsledamöter som tillhörde respektive parti under riksdagen 1894 och baseras, liksom antalet mandat, på uppgifter om riksdagsledamöters partitillhörighet från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Röstetalen på valkretsnivå är hämtade från SCB. I stadsvalkretsar med flera mandat har röstetalen skattats [2]. Det ska också påpekas att partigrupperingarna var relativt diffusa och att partibyten inte var ovanliga.

Parti Röstfördelning Mandat
Röster Elektorer Antal +/-
  Nya lantmannapartiet 20 887 426 75 -13
  Gamla lantmannapartiet 26 680 148 68 -2
  Centern 6 543 0 23 -10
  Borgmästarepartiet 3 352 0 12 nytt
  Vänstervilde 231 0 1 ny
  Obundna 13 170 51 49 +16
  Övriga 47 832 208 - -
Antal giltiga röster 118 695 833 228 -
Ogiltiga röster 1 351 1
Totalt 120 046 834

Ideologisk tillhörighetRedigera

Röster (%) [3] Mandat [4] +/-
Protektionister 38,7 86 -2
Frihandlare 35,2 76 +4
Högerfrihandlare 26,1 66 -2
Totalt 100,0 228 -

ValdeltagandeRedigera

AntalRedigera

Direkta val Indirekta val Samtliga val
Städerna 37 404 - 37 404
Landsbygden 82 642 6 644 89 286
Hela Sverige 120 046 126 690

AndelRedigera

Direkta val Indirekta val Samtliga val
Städerna 61,8 - 61,8
Landsbygden 41,3 17,5 37,5
Hela Sverige 46,0 42,4

KällorRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Riksdagsordningen 1866
  2. ^ I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.
  3. ^ The Swedish electorate 1887-1968, Almqvist & Wiksell
  4. ^ Riksdagen genom tiderna, Almqvist & Wiksell international