Alkyd, eller alkydharts, är bindemedlet i alkydfärg. Det är en typ av konstharts framställd genom att en alkohol, ofta glycerol, och en organisk syra, till exempel ftalsyra, polymeriseras genom förestring, till en polyester, som i sin tur förses med omättade fettsyror från exempelvis linolja.[1]

Exempel på enhet i en alkyd. Polyesterkedjan (längst upp) bildas i detta fall av glycerol och isoftalsyra. Kopplad till glycerolen ses här fettsyran linolsyra.

Beroende på andelen fettsyror talar man om "magra" alkyder (<40 % fettsyror), som används i exempelvis industrilacker, "medelfeta" alkyder (40–60 % fettsyror) och "feta" alkyder (>60 % fettsyror) som används i målarfärg för utvändigt trä.[1][2] Färger med feta alkyder kallas ofta alkydoljefärger, och när man inom byggnadsmåleriet talar om oljefärg så syftar man vanligtvis på alkydoljefärg.[3]

Ordet alkyd var ursprungligen en förkortning av det engelska uttrycket alkyl acid (alkylsyra).[1]

Alkyd utvecklades av General Electric på 1920-talet och i Sverige kom de första alkydfärgerna under 1930-talet.[3][4]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c] Alkyd resin Encyclopædia Britannica. Läst 15 maj 2018.
  2. ^ Kerstin Karlsdotter Lyckman: Alkydoljefärg i: Materialguiden, Riksantikvarieämbetet, 2013. Läst 15 maj 2018.
  3. ^ [a b] Fridell Anter, Karin; Svedmyr Åke, Wannfors Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger: material och användning. Skrift (Arkus), 1652-6430 ; 64. Stockholm: Arkus. Libris 12049311. ISBN 9789197895705 
  4. ^ Major industrial polymers Encyclopædia Britannica. Läst 15 maj 2018.