Alice Heine
Alice Heine, född 10 februari 1858 i New Orleans, död 22 december 1925 i Paris, var furstinna av Monaco från 1889 till 1902 som gift med furst Albert I av Monaco.[5]
Alice Heine | |
Född | 10 februari 1858 New Orleans[1], USA |
---|---|
Död | 22 december 1925 (67 år) Paris[2] |
Begravd | Père-Lachaise och Grave of Heine |
Medborgare i | USA |
Sysselsättning | Aristokrat |
Befattning | |
Consort of Monaco | |
Make | Marie Odet Richard Armand Chapelle de Jumilhac[3] Albert I av Monaco (g. 1889–)[3] |
Barn | Odile Chapelle de Jumilhac du Plessis de Richelieu (f. 1879) |
Föräldrar | Michel Heine Amélie Miltenberger[4] |
Redigera Wikidata |
Biografi
redigeraAlice Heine föddes i New Orleans i USA som dotter till den franske affärsmannen Michael Heine och Marie Amélie Miltenberger. Familjen flyttade till Frankrike vid amerikanska inbördeskrigets utbrott år 1861. Hon gifte sig 1875 med Marie Odet Armand Aimable Chapelle, markis av Jumilhac och hertig av Richelieu och Fronsac. Paret fick en son. Maken dog 1880. Hon gifte sig 1889 med Albert av Monaco, som senare samma år blev monark.
Albert, som var oceanograf, var ofta frånvarande, och Alice intresserade sig för operan och kulturlivet i Monaco. Hon fick Monacos ekonomi på fötter med sitt affärssinne och gjorde sedan staden till ett kulturellt turistcentrum för opera, teater och balett med hjälp av den ryske impressarion Sergej Djagilev. Hennes förhållande med kompositören Isidore de Lara resulterade i en skandal då furst Albert gav henne en örfil offentligt.
Alice Heine och Albert av Monaco separerade 1902.
Inom kulturen
redigeraAlice Heine användes som modell för princesse de Luxembourg i På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust.
Referenser
redigera- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] The Peerage person-ID: p11525.htm#i115246, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ Anne Edwards, "The Grimaldis of Monaco" (Morrow, 1992)