Wikipedia

Alexander Pereswetoff-Morath (död 1687)

svensk militär
(Omdirigerad från Alexander Pereswetoff-Morath (överste))

Alexander Pereswetoff-Morath, bisatt 16 februari 1687,[2] var en svensk kavalleriöverste och kommendant på Nyenskans.

Alexander Pereswetoff-Morath
Död1687
SysselsättningMilitär[1]
Befattning
Kommendant, Nyenskans (1669–1687)
BarnAlexander Pereswetoff-Morath
Carl Pereswetoff-Morath (f. 1665)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata
Alexander Pereswetoff-Moraths underskrift (”A Moraht Pereswetoff”), 1653

Pereswetoff-Morath (i samtida källor Pereswetoff, Moraht Pereswetoff, Moraht) var son till bajoren och ryttmästaren i svensk tjänst Murat Aleksejevitj Peresvetov och dennes hustru Agafia Fjodorovna Amineva (Aminoff), bägge födda i Ryssland. Hans födelseår är okänt men båda föräldrarna dog 1641–1642[3] och 1649 var Pereswetoff-Morath redan fänrik i Österbottens regemente i tjänst i Wismar.[4]

Biografi redigera

Pereswetoff-Morath bör ha varit född i Ingermanland där faderns gods låg,[5] men han kom som svensk officer under 1650-talet att främst vara verksam på Skandinaviska halvön, bland annat som generaladjutant till Gustaf Otto Stenbock under fälttåget i Halland, där han skottskadades i slaget vid Norra Kattarp 3 oktober 1657, och som överstelöjtnant vid de svenska Trondhjems ryttare, vilka han under den så kallade Bjelkefejden 1658 ledde i flera utfall från det belägrade Trondheim.[6] Han deltog såväl i Karl X Gustavs liktåg från Göteborg till Stockholm i april–maj 1660 som i den senare begravningsprocessionen i Stockholm i november.[7] 1661–1668 var han överstelöjtnant vid Upplands ryttare och chef för 1 Västmanlandskompaniet.[8] Den 19 juni 1669 utnämndes han till överste till häst och kommendant i gränsfästningen Nyenskans i Ingermanland. Detta område har kallats ”[d]en ur strategisk synpunkt utan jämförelse viktigaste delen av hela det svenska väldet i öster”[9] och regeringen var angelägen om att omorganisera dess försvar.[10] Tillsättningen av en erfaren och sannolikt ryskspråkig kommendant med överstes rang kan ha haft med detta att göra, då kommendanterna på Nyenskans ofta hade varit lägre i rang.[11] Reella medel för att rusta upp den nedgångna skansen avdelades emellertid sällan.[12] Inte heller Pereswetoff-Moraths varningar om att bland annat fri moskovitisk tillgång till Ladogasjön utgjorde ett svenskt säkerhetsproblem, varför en svensk jakteskader behövde sättas upp för att ”hålla den ren”, väckte något gehör i Stockholm.[13] Denna inställning hos myndigheterna skulle leda till svåra följder för gränsförsvaret under Stora nordiska kriget.[14]

Svenskt adelskap och namn redigera

Pereswetoff-Morath fick svenskt adligt sköldebrev 20 september 1652 för hans faders gjorda och hans egna utlovade tjänster och därför att heraldiska släktvapen inte varit brukliga i Ryssland men att han likväl tillhörde en gammal adlig ätt.[15] Ätten introducerades samma år på Riddarhuset under nr 559 bland adliga ätter. Den ryska adel som de facto fanns i Ingermanland, de s.k. bajorerna, betraktades som likställd med den svenska och därför behövdes ingen formell naturalisation.[16] Till sitt ursprungliga släktnamn ”Pereswetoff” fogade han faderns förnamn i formen ”Moraht Pereswetoff”,[17] som först i den därpå följande generationen omvandlades till ”Pereswetoff-Morath”.

Familj redigera

Pereswetoff-Morath var gift med Barbara Möller, dotter till de svenska envoyéerna i Moskva Johan Möller och Catharina Stopia.[18] Av deras fyra barn som nådde vuxen ålder[19] blev de tre sönerna svenska officerare: överstelöjtnanten Alexander (död 1709), kaptenen (eller majoren) Gustaf (död 1704) och generalmajoren Carl (1665–1736).[20] Sonen Gustaf var gift med en dotter till Pereswetoff-Moraths efterträdare som ordinarie kommendant på Nyenskans, överste Johan Apolloff, och var dennes närmaste man vid tiden för skansens fall 1703.[21] Dottern Catharina var gift med överstelöjtnanten Constantin Rubzoff. Begravningsvapnet för sonen Johan, som dog som barn, hänger i Köpings kyrka.

Övrigt redigera

Pereswetoff-Morath kände och stödde språkmannen Johan Gabriel Sparwenfeld och skänkte honom bland annat en 1400-talshandskrift av Magnus Erikssons landslag och stadslag (Kungliga biblioteket. B 1).[22]

Referenser redigera

  1. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  2. ^ G. Elgenstierna. Svenska adelns ättartavlor, 5. Stockholm, 1930, sid 676
  3. ^ A. I. Peresvetov-Murat (1999). ”Iz Rostova v Ingermanlandiju: M. A. Peresvetov i drugie russkie baijor’y”. Novgorodskij istoričeskij sbornik, 7 (17), sid 366–376, se sid 346
  4. ^ C.-B. J. Petander (1967). Anteckningar om Kungl. Österbottens regemente Trettioåriga och regementets fanor, sid 119–20, 122ff, 126ff,137
  5. ^ Peresvetov-Murat, sid 346
  6. ^ C. Öhlander (1904). Det egentliga Sveriges försvar mot Danmark–Norge under Carl den X:s danska krig 1657–1660. Ett bidrag till Sveriges historia; G. M. W. Planting-Gyllenbåga (1900). Trondhjems rytteriregemente, Lålands och Falsters prestdragoner. Några anteckningar om tvenne af norrmän och danskar uppsatta regementen i svensk tjänst; Relation öfwer dedt förnembste sig j Trundhembs belägring hafwer tilldragit, sedan denn 28 Septembris tå Fienden kom för Staden, till, den 11 Decemb. 1658. Handlingar rörande Skandinaviens historia 28 (1847), sid 135– 7
  7. ^ O. Björnänger, sid 3
  8. ^ C. A. G. Braunerhielm. Kungl Lifregementets till häst historia, 5:1. Uppsala & Stockholm 1917, sid 65
  9. ^ A. Munthe (1924). Karl XII och den ryska sjömakten, 1, sid 20
  10. ^ B. Fahlborg (1961). Sveriges yttre politik 1668–1672, 1, sid 56, 77–78, 86–87
  11. ^ C. Bonsdorff (1891). Nyen och Nyenskans. Acta Societatis Scientiarum Fennicæ, 18, sid 349–504
  12. ^ J. Lappalainen (1983). Kampen om Skåne, sid 325; L. W. Munthe. Kongl. Fortifikationens historia, 2:3 (1906), sid 521–529; 3:2 (1907), sid. 195 och följ., 244
  13. ^ Lappalainen, sid 325
  14. ^ Lappalainen, sid 329
  15. ^ M. Bäckmark m. fl. Riddarhusets vapensköldar, 1: Medeltid och Vasatid. Stockholm 2019, sid 449
  16. ^ F. Wernstedt (1937). Om främmande adels naturalisation och introduktion på svenska Riddarhuset under Storhetstiden. Personhistorisk tidskrift, sid 122–164, se 126
  17. ^ Peresvetov-Murat
  18. ^ Ej till deras son Arendt Möller, se [Sjölund :"http://genealogi.sjolunds.se/moller.htm] Adliga släkten Möllers första led" (Peter Sjölunds släktforskningssidor, 2022-12-01)]
  19. ^ Någon son Jurgen, som annars anges i ättartavlor, har aldrig funnits: H. Vuorimies (1996). Kuka oli luutnantti Jöran Moras?. Genos: Suomen sukututkimusseuran aikakauskirja, 67, sid 12-18
  20. ^ Elgenstierna
  21. ^ A. Dolgosjeva (2007). Niensjants. Litjnoe delo Peresvetova. Sankt-Peterburgskie vedomosti, No. 6 (3798), 16 januari 2007
  22. ^ J. G. Sparwenfeld's diary of a journey to Russia 1684-87. Edited, translated and with a commentary by Ulla Birgegård (2002); O. Walde (1918). Om bokanteckningar som källor och behovet af provenienskataloger. Några exempel och några önskemål. Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, 5, sid 75–111

Övriga källor redigera

  • Oscar Björnänger. Alexander Pereswetoff-Moraths anknytning till Köping. Bärgslagsbladet. 22 december 1969, sid 3
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Alexander_Pereswetoff-Morath_(död_1687)&oldid=54497540”