Alan MacDiarmid

nyzeeländsk ingenjör och kemist
(Omdirigerad från Alan G MacDiarmid)

Alan G. MacDiarmid, född 14 april 1927 i MastertonNya Zeeland, död 7 februari 2007 i Philadelphia i USA, var en nyzeeländsk-amerikansk nobelpristagare i kemi år 2000. Han tilldelades priset för "upptäckten och utvecklandet av ledande polymerer". Han delade priset med amerikanen Alan Heeger och japanen Hideki Shirakawa. MacDiarmid och Alan Heeger var båda hedersdoktorer vid Linköpings universitet.

Alan G. MacDiarmid Nobelpristagare i kemi 2000
Född14 april 1927[1][2][3]
Masterton, Nya Zeeland
Död7 februari 2007[1][2][3] (79 år)
Drexel Hill, USA
BegravdArlington Cemetery och Arlingtonkyrkogården
Medborgare iNya Zeeland och USA
Utbildad vidVictoria University of Wellington
University of Wisconsin–Madison
Sidney Sussex College
Universitetet i Cambridge
Hutt Valley High School
Weir House
SysselsättningKemist, ingenjör, universitetslärare
ArbetsgivareUniversity of Pennsylvania
University of Wisconsin–Madison
Saint Andrews-universitetet
University of Texas at Dallas
Utmärkelser
Centenary Prize från Royal Society of Chemistry (1982)
Chemical Pioneer Award (1984)[4]
Honoris causa (1999)
Rutherford-medaljen (NZ) (2000)
Nobelpriset i kemi (2000)[5][6]
Honorary Fellow of the Royal Society Te Apārangi[7]
Nya Zeeland-orden (2001)[8]
William H. Nichols Medal Award (2002)[9]
Oesper Award (2003)[10]
Vänskapspriset (2004)
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

Han var professor i kemi vid University of Pennsylvania.

Vanligtvis leder plaster inte elektrisk ström. I själva verket används plast just som isolering kring koppartrådarna i vanliga elsladdar. Det har dock visat sig vara möjligt att göra vissa plaster elektriskt ledande. Plaster är polymerer, molekyler som upprepar sin struktur regelbundet i långa kedjor. För att en polymer ska kunna leda elektrisk ström måste den bestå av omväxlande enkel- och dubbelbindningar mellan kolatomerna. Den måste också "dopas", vilket innebär att man plockar bort elektroner (genom oxidation) eller för in extra elektroner (genom reduktion). Dessa "hål" eller extra elektroner kan röra sig längs polymerkedjan - den blir elektriskt ledande.

Heeger, MacDiarmid och Shirakawa var pionjärer inom detta område på slutet av 1970-talet och har därefter utvecklat ledande polymerer till ett forskningsfält av stor betydelse. Området har också gett upphov till viktiga praktiska tillämpningar. Ledande plaster används, eller är under industriell utveckling, i till exempel antistatmedel för fotografisk film, skärmskydd mot strålning från datorer och "smarta" fönster (som kan utestänga solljus). Nyligen har dessutom halvledande polymerer fått tillämpningar i ljusdioder och solceller samt i displayer på mobiltelefoner och TV-skärmar i miniformat.

Källor redigera

  1. ^ [a b] Andrew Bell, Alan G. MacDiarmid, Encyclopædia Britannica (på engelska), Encyclopædia Britannica, Inc., 10 april 2020, läs online, läst: 29 april 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Alan G. MacDiarmid, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Alan MacDiarmid, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.theaic.org.[källa från Wikidata]
  5. ^ The Nobel Prize in Chemistry 2000 (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 29 april 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 29 april 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.royalsociety.org.nz.[källa från Wikidata]
  8. ^ New Year Honours List 2002 (på engelska), Department of the Prime Minister and Cabinet, läs online, läst: 16 juni 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, newyorkacs.online.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.artsci.uc.edu.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera