Alajstenskvätta[1] (Oenanthe capistrata) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar. Den behandlas vanligen som underart eller till och med som en färgform av orientstenskvätta. Sedan 2024 delar dock Birdlife Sverige upp orientstenskvättan i tre arter, varav alajstenskvättan är en.

Alajstenskvätta
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteOenanthe
ArtAlajstenskvätta
O. capistrata
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe capistrata
Auktor(Gould, J 1865)

Utseende redigera

Alajstenskvättan är en svartvit, 14,5 centimeter lång fågel med det för stenskvättorna typiska svartvita "T"-mönstret på stjärten. Hanen är i övrigt i det närmaste helsvart, med vitt endast på nedre delen av buken, undergumpen och undre stjärttäckarna. Honan liknar hanen mer än övriga arter i komplexet, men vanligen gråare eller brunare. Ovansidan är sotigt gråbrun till olivbrun, med mer varierande undersida.

Utbredning och systematik redigera

Alajstenskvättan förekommer från västra Pamir till norra Indien och norra och östra Afghanistan. Den är höjdleds- eller kortflyttare. Arten kategoriseras antingen som underart eller till och med färgform av orientstenskvättan.[2][3] Sedan 2024 delar dock Birdlife Sveriges taxonomikommitté upp orientstenskvättan i tre arter: alajstenskvätta, karakoramstenskvätta (Oe. opistholeuca) och afghanstenskvätta (Oe. picata). Även i verket Handbook of Western Palearctic Birds gör samma uppdelning.[4] De är dräktsmässigt åtskilda och även om de hybridiserar med varandra i ett relativt stort område visar en studie att endast tio till 13 % av individerna i området är hybrider, vilket skulle kunna tyda på reproduktiva barriärer.[5] Till yttermera visar studier att den både utseende- och lätesmässigt mässigt samt morfologiskt avvikande arten svartvit stenskvätta är genetiskt inbäddad i artkomplexet och allra närmast afghanstenskvättan, som den även häckar sympatriskt med.[6]

Familjetillhörighet redigera

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[7][8]

Status och hot redigera

IUCN urskiljer den inte som egen art, varför dess hotstatus inte bedömts.

Noter redigera

  1. ^ Jirle, E., Asplund, G., Lagerqvist, M., Stervander, M. (2024). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). Arkiverad från originalet den 13 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240213174013/https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2024/02/Rapport14-2024.pdf. Läst 13 februari 2024. 
  2. ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi :  10.14344/IOC.ML.14.1.
  4. ^ Shirihai, H. och Svensson, L. 2018. Handbook of Western Palearctic Birds. Vol. I, sid. 300–345. Helm, London.
  5. ^ Panov, E.N. 2005. Wheatears of Palearctic: Ecology, Behaviour and Evolution of the Genus Oenanthe. Pensoft Publishers, Sofia.
  6. ^ Alaei Kakhki, N., Schweizer, M., Lutgen, D., Bowie, R.C.K., Shirihai, H., Suh, A., Schielzeth, H. och Burri, R. 2023. A phylogenomic assessment of convergent evolution in open-habitat chats. Zool. Scr. 45: 237–251.
  7. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  8. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.