Aino Kallio-Ericsson
finländsk arkitekt
Aino Kallio-Ericsson, född 25 maj 1917 i S:t Michel, död 20 maj 2018 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt.
| Aino Kallio-Ericsson | |
 Aino Kallio-Ericsson, 1979 | |
| Född | 25 maj 1917 S:t Michel, Finland |
|---|---|
| Död | 20 maj 2018 Helsingfors |
| Nationalitet | Finländsk |
| Yrke/uppdrag | Arkitekt |
Aino Kallio-Ericsson tog examen som arkitekt 1943. Som student arbetade hon för Yrjö Lindegren och Risto-Veikko Luukkonen och 1942–1945 på Alvar Aaltos kontor. Efter att ha gift sig med majoren Gunnar Ericsson 1945, arbetade hon 1945–1947 i Stockholm och sedan i Finland som kontorsarkitekt på Viljo Revells arkitektkontor. Aino Kallio-Ericsson hade ett eget arkitektkontor i Helsingfors sedan 1950-talet.[1]
Verk i urval redigera
- Hjältesminnesmärke vid Pukkilas kyrka, 1948 (tillsammans med Reino Koivula)
- Månsass ålderdomshem, Helsingfors, 1951 (tillsammans med Veikko Malmio)
- Villa Wahlfors, Toppelund, Esbo, 1951 (tillsammans med Veli Paatela)
- Fransk-finska skolan i Helsingfors, Skeppargatan 3, 1956, nu Eira vuxengymnasium
- Etseris regionsjukhus, 1959
- Ombyggnad av det tidigare hotellet på Brändö till huvudkontoret för Wihuri Oy, 1973
- Tillbyggnad av Mänttäs regionsjukhus, 1970–1973
Referenser redigera
- Denna artikel är baserad på artikeln Aino Kallio-Ericsson på finskspråkiga Wikipedia.