Öppna huvudmenyn

S:t Michel

stad i landskapet Södra Savolax i Finland
För ärkeängeln, se Mikael (ärkeängel). För asteroiden, se 1526 Mikkeli.

S:t Michel [sankt 'mickel] (finska Mikkeli) är en stad i landskapet Södra Savolax i Finland. S:t Michel har &&&&&&&&&&054261.&&&&&054 261 invånare och har en yta på &&&&&&&&&&&03229.5700003 229,57 km², varav &&&&&&&&&&&&0681.110000681,11 km² är vattenområden. Grannkommuner är Hirvensalmi, Juva, Kangasniemi, Mäntyharju, Pieksämäki, Puumala och Savitaipale.

S:t Michel
Mikkeli (finska)
Kommun
Mikkeli.vaakuna.svg
S:t Michels vapen.
Land Finland Finland
Landskap Södra Savolax
Admin. centrum S:t Michels centraltätort
Area 3 229,57 km² (2016-01-01)[1]
 - land 2 548,46 km²
 - vatten 681,11 km²
Folkmängd 54 261 (2017-12-31)[2]
 - män 26 507 (2017-12-31)[2]
 - kvinnor 27 754 (2017-12-31)[2]
Befolkningstäthet 21,29 invånare/km²[2][1]
Kommunkod 491
GeoNames 646005
Läge 61°41′N 27°16′Ö / 61.683°N 27.267°Ö / 61.683; 27.267
Språk
- Finska:
- Svenska:
- Övriga:
 
97,1%
0,1%
2,7%
S:t Michels läge i Finland.
S:t Michels läge i Finland.
Webbplats: www.mikkeli.fi
S:t Michels domkyrka

S:t Michel är enspråkigt finskt.

Centraltätorten har 35 967 invånare (2012).[3]

Innehåll

HistorikRedigera

De äldsta tecknen på bebyggelse i S:t Michel är från 4000−2000 f.Kr.[4]

Under Gustav III:s ryska krig var den svenska arméns högkvarter ofta placerade i S:t Michel och Gustaf III vistades där. S:t Michel fick stadsrättigheter 1838 genom beslut av kejsar Nikolaj I.

Under krigen 1939−1945 hade Gustaf Mannerheim sitt högkvarter i Centralfolkskolan, numera Huvudstabsmuseet (fi. Päämajamuseo), i S:t Michel, liksom han haft det i samma stad under en period under finska inbördeskriget.

S:t Michel var residensstad i S:t Michels län och Östra Finlands län.

BebyggelseRedigera

I S:t Michels centrala delar märks kyrkomuseet (inrymt i en stensakristia från 1500-talet, Savolax äldsta byggnad), länsstyrelsens hus (Carl Ludvig Engel, 1842) och stadshuset (Selim A. Lindqvist, 1912) vid stadens centrala torg, domkyrkan (Josef Stenbäck, 1897), landsförsamlingens träkyrka vid södra utfarten (Charles Bassi, 1817), Östra försvarsområdets stab (Aarne Ehojoki, 1965) samt konsert- och kongresshuset Mikaeli (Arto Sipinen, 1988).[5]

KommunsammanslagningarRedigera

År 2001Redigera

Staden S:t Michel samt kommunerna S:t Michels landskommun och Anttola sammanslogs den 1 januari 2001 till den nya storkommunen och staden S:t Michel.

År 2007Redigera

Staden S:t Michel och kommunen Haukivuori sammanslogs den 1 januari 2007 till den nya staden S:t Michel. S:t Michel hade före sammanslagningen 46 544 invånare och hade en yta på 1 622,11 km², varav 1 306,14 var landområden.[6][7].

År 2013Redigera

Den 1 januari 2013 slogs kommunerna Kristina och Suomenniemi ihop med S:t Michel till den nya staden S:t Michel.

SevärdheterRedigera

KommunikationerRedigera

JärnvägarRedigera

Savolaxbanan löper genom staden i nord-sydlig riktning. Persontåg stannar i S:t Michel. Persontågen slutade trafikera Haukivuori station i augusti 2014.

LandsvägarRedigera

Riksväg 5 passerar S:t Michel och är stadens främsta landsvägsförbindelse. Riksväg 13 leder till Kangasniemi och Jyväskylä (NV) och Villmanstrand (SO). Länsväg 62 går österut till Anttola och vidare mot Imatra. Länsväg 72 löper norrut från centralorten via Haukivuori mot Pieksämäki.

FlygRedigera

Sankt Michels flygplats ligger på 3 kilometers avstånd från centrum. För tillfället[när?] bedrivs ingen reguljär passagerartrafik efter att European Executive Express på grund av konkurs upphört med sina flygningar i oktober 2005.

SjövägarRedigera

Saimen skjuter in en vik upp till S:t Michels centrum, varifrån det sommartid går turisttrafik till bland annat Villmanstrand.

BilderRedigera

SportRedigera

Idrottsföreningen Mikkelin Palloilijat från S:t Michel blev finska mästare i bandy 1968, men spelar inte längre bandy. Bandyklubben Mikkelin Kampparit, som blev finska mästare 2012 och 2015, har också sitt hemvist i S:t Michel.

VänorterRedigera

S:t Michel har åtminstone följande vänort:[8]

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera