Agatha Christie: Murder on the Orient Express

datorspel från 2006

Agatha Christie: Murder on the Orient Express är ett äventyrsspel från 2006 utvecklat av AWE Productions och publicerat av The Adventure Company för Microsoft Windows. Det är den andra delen i The Adventure Companys Agatha Christie-serie. Handlingen utspelar sig fem år före händelserna i Agatha Christie: And Then There Were None, med en i stort sett orelaterad handling. Berättelsen utspelar sig 1934 och följer en amatördetektiv, Antoinette Marceau, och hennes utredning av ett mord med tolv möjliga misstänkta ombord på Orientexpressen, som har blockerats av en lavin i Jugoslavien. Till sin hjälp har hon den berömde detektiven Hercule Poirot.

Agatha Christie: Murder on the Orient Express
År2006
UtvecklareAWE Productions
UtgivareThe Adventure Company
GenreÄventyrsspel
Antal spelareenspelarspel
FormatWindows
Spelmotor2,5D

Murder on the Orient Express behåller huvudhandlingen från Agatha Christies roman från 1934 med samma namn. Ytterligare ett slut presenteras i spelet som skiljer sig från slutet av Christies roman. Precis som med And Then There Were None, är Christies roman sammankopplad med spelet. Vissa recensenter av Murder on the Orient Express kritiserade spelet på grund av den repetitiva karaktären hos de uppgifter som spelaren måste utföra, och klagade också på det ineffektiva och besvärliga inventeringssystemet. Andra har berömt den för förbättrad grafik jämfört med And Then There Were None, samt övertygande röstskådespeleri och ljudeffekter. Murder on the Orient Express följs av Agatha Christie: Evil Under the Sun, den tredje delen i Agatha Christie-serien.

Murder on the Orient Express är det första spelet i Agatha Christie-serien med Hercule Poirot, Christies mest populära och berömda detektiv. David Suchet, vars porträtt av Poirot blev berömd genom den populära TV-serien Agatha Christie's Poirot, anlitades för att göra Poirots röst. Hans framträdande möttes i allmänhet av beröm. Vissa har kritiserat spelet för att inte tillåta spelaren att faktiskt kontrollera Poirot; utvecklarna förklarade detta val genom att säga att äventyrsspelare som gör misstag under spelets gång inte återspeglar Poirots genialitet, utan representeras bättre av amatördetektiven Antoinette Marceau.

Spelupplägg

redigera

Spelaren kan navigera och interagera med spelets miljö, främst vagnar på Orientexpressen, genom att använda en kontextkänslig markör. Markören ändras när den placeras över ett föremål som spelaren kan interagera med, och kan användas för att prata med andra karaktärer, lyssna på andra karaktärers konversationer, se sig omkring i miljön och röra sig.[1] Spelaren kan gå till en plats med ett enda klick och springa till en plats med ett dubbelklick. Genom att dubbelklicka på kanten av skärmen kommer spelaren omedelbart till nästa skärm. Det finns en karta över tåget i spelets gränssnitt högst upp på skärmen, och när varje vagn har låsts upp kan spelaren klicka på vilken del av kartan som helst och omedelbart transporteras till den platsen, vilket gör att spelaren slipper resa genom tåget skärm för skärm.[2] En annan lättillgänglig funktion är ett målmenygränssnitt som anger de allmänna uppgifter som spelaren bör försöka utföra. Den här menyn är utformad för att guida spelare i rätt riktning utan att ge några explicita tips.[3]

Murder on the Orient Express har, precis som sin föregångare, ett inventariesystem. Det finns flera komponenter i inventeringen, inklusive en fingeravtrycksundersökningsskärm, en klippbok och en passskärm för att hantera och se passagerarnas pass. Det finns totalt åttio platser för att bära föremål i inventariet, fördelade på fem separata skärmar. Artiklar kan inte tas bort från lagret när de väl har anskaffats.[2] Spelaren kan komma åt inventariet genom att klicka på en ikon på spelets gränssnitt, eller helt enkelt högerklicka. När föremålen har använts återgår de med ett högerklick till inventeringen och den exakta platsen de ursprungligen placerades i. Varje föremål är märkt, och spelaren kan inspektera varje inventarieföremål mer detaljerat genom att dra det över en förstoringsglasikon, och kan också lyssna efter ett mjukt väsande ljud som indikerar att det finns något relevant för spelaren att notera om ett visst föremål.[1] Till skillnad från andra spel i sin genre tillåter Mordet på Orientexpressen inte spelaren att kombinera föremål i huvudinventarieskärmen. Det finns ett separat gränssnitt för föremålskombinationer, och spelaren måste dra föremål till den här skärmen om de vill försöka kombinera dem.[2]

En stor del av spelupplägget i Murder on the Orient Express går ut på att spelaren ifrågasätter karaktärer och lyssnar på långa perioder av dialog för att få ledtrådar som kan leda till mördaren.[4] Andra uppgifter som spelaren måste utföra är att samla in pass och andra attiraljer som lämnats av passagerarna i ett försök att få ledtrådar som kan leda till att mordet löses, och att hämta vissa föremål för olika karaktärer.[5] Att kombinera föremål i inventariet utgör en stor del av pusslen i spelet.[4] Det finns inga pussel med tidsgränser i spelet, även om vissa pussel kräver korrekt timing. Det finns också flera pussel på en skärm, till exempel ett kassaskåpsknäckande pussel.[6]

Ett unikt inslag i Murder on the Orient Express är Poirot, som fungerar som ett ledtrådssystem under spelets gång. Spelaren kan komma åt Poirot när som helst under spelet och kan få tips som hjälper dem att fortsätta.[2] Spelet har två svårighetsgrader, och spelaren kan bestämma vilken de föredrar att spela på strax efter att mordet inträffat. Poirot utmanar spelaren, vilket gör att de kan välja att antingen ta emot hjälp från honom och låta honom guida spelaren genom spelet, eller alternativt försöka överlista den berömda detektiven genom att lösa mysteriet med obskyra och i vissa fall obefintliga ledtrådar. Om spelaren har problem när de väl har valt den svårare inställningen, kommer Poirot gradvis att bli mer tillmötesgående med information.[7]

Synopsis

redigera

Miljö och karaktärer

redigera

Murder on the Orient Express utspelar sig år 1934.[4] Spelet börjar i Istanbul medan den återstående majoriteten utspelar sig ombord på Orientexpressens vagnar på väg till Paris, när den blockeras av en lavin mitt i Jugoslavien. Spelaren har dock vissa möjligheter att våga sig utanför tåget in i den snöiga yttre miljön.[8]

Spelarkaraktären är Antoinette Marceau, en hängiven juniorkontorist på Compagnie Internationale des Wagons-Lits kontor i Istanbul. På uppmaning av sin arbetsgivare Marcel Bouc ska hon ta hand om Boucs vän Hercule Poirots önskemål, och de två arbetar tillsammans. Hon får också hjälp av Poirots vän Dr. Constantine. Tio av de tretton mordmisstänkta från Christies roman ingår i speladaptionen. Dessa misstänkta är greven och grevinnan Andrenyi, överste Arbuthnot, Mary Debenham, prinsessan Dragomiroff, Greta Ohlsson, Antonio Foscarelli, Cyrus Hardman, Caroline Hubbard, Hector McQueen och flera anställda på Orientexpressen. Offret är Samuel Ratchett.[9] Totalt finns det tjugo karaktärer i spelet.[8]

Handling

redigera

Berättelsen börjar i New Paltz, New York 1924. Polisen har omringat en bondgård och varnar de boende att de kommer att börja skjuter om de inte kommer ut – det gör de inte och skottlossningen börjar. När skottlossningen upphör kommer två okända män ut och överlämnar sig.

Handlingen förflyttas 10 år senare till 1934. Antoinette Marceau börjar sitt äventyr i Sirkeci-terminalen i Istanbul, där hon lär känna Poirot, som hon beundrar, samt de andra karaktärerna som senare följer med henne ombord på Orientexpressen. Strax efter avgår tåget från Istanbul till Paris och gör ett kort stopp i Belgrad, då blockeras passagen av en lavin som stoppar den mellan Vinkovci och Brod. Det plötsliga stoppet får Poirot att ramla ur sin brits och stuka fotleden, vilket gör honom sängliggande. Strax därefter hittas Ratchett mördad, med tolv möjliga misstänkta för mordet, och utredningen inleds. Marceau utmanas av Poirot att hitta lösningen på mordet och göra grovjobbet genom att samla ledtrådar. Marceau delar sin tid mellan att ta hand om tågets uppgifter (som att hjälpa till att fixa värmen i loket), intervjua passagerare om mordet och undersöka tåget och dess omgivningar efter ledtrådar. Hon beger sig till flera andra platser som Poirot inte gör i boken, som loket, bagagevagnen och ett gammalt skjul utanför det insnöade tåget. Dessutom finns en saboterad amatörradio i en av hytterna som, när den repareras, gör det möjligt för Antoinette att kontakta Barnaby Lewes, en ung vän till Poirot, och be honom undersöka passagerarna.

Ratchett visar sig så småningom vara Cassetti, den kriminella hjärnan bakom Daisy Armstrong-kidnappningen. Var och en av passagerarna på tåget samt konduktören är på något sätt kopplade till familjen Armstrong, var och en med ett motiv för mord. Dessutom hade varje person ett alibi som bekräftades av andra passagerare.

När Marceau tror att hon har löst mordet samlar Poirot passagerarna och ställer en rad frågor till Marceau om ledtrådarna som hittats. Tre möjliga lösningar på Ratchetts död framträder. I den första föreslår Poirot att en lönnmördare kan ha kommit ombord på tåget under natten, dödat Cassetti och sedan flytt från tåget, vilket stöds av bevis som en blodig stilettklack med fingeravtryck som inte matchar någon på tåget. Den andra lösningen pusslar ihop ett antal ledtrådar som visar att alla tågets passagerare och konduktören Pierre Michel är ansvariga för mordet som de erkänner.

Unikt för denna anpassning av berättelsen är att Antoinette hittar ytterligare ledtrådar, till exempel en låda i bagageutrymmets säkerhetsvalv och en bild på Michels familj, trots att Barnaby Lewes rapporterar att mannen inte har någon. Efter att ha förklarat den andra lösningen avslöjar Poirot att Michel inte är den han utger sig för att vara, utan i själva verket är Robert Perkinson, Cassettis kriminella partner. Perkinson bekräftar detta till de andra passagerarnas chock och avslöjar att Cassetti hade Daisy Armstrong i sitt hus. Men när han och hans bror Jeffrey vägrade att döda Daisy bestämde sig Cassetti för att göra jobbet själv. När han gjorde det sköt han ihjäl Perkinsons dotter Teresa, som han misstog för Daisy. Efteråt flydde Perkinson och hans fru till Frankrike och uppfostrade Daisy som sin egen dotter.

Perkinson avslöjar att han efter sin frus död hade sökt upp Pierre Michel, och att Michel hade berättat för honom om planen att mörda Cassetti. Men trots sin egen förlust var han för rädd för att genomföra det själv. Eftersom de andra aldrig hade sett Michel i verkligheten, erbjöd sig Perkinson att utge sig för att vara Michel och knivhugga Cassetti å hans vägnar så att han kunde hämnas Teresas död. Han avslöjar sedan att den nu 13-åriga Daisy Armstrong har gömts i bagageutrymmet på tåget under resan, efter att ha gått ombord i Belgrad förklädd till en ledsagare. Daisy kommer sedan ut för att träffa de människor som trodde att hon var död. Poirot, Dr. Constantine och Antoinette bestämmer sig för att berätta för polisen när de anländer till Brod, den första lösningen - att en okänd lönnmördare kom ombord på tåget, dödade Rachett och gav sig av. Passagerarna är överlyckliga över att Daisy är vid liv och Poirot drar slutsatsen att det är "en mycket tillfredsställande lösning".

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Rosemary Young (December 2006). ”Agatha Christie: Murder on the Orient Express”. Agatha Christie: Murder on the Orient Express. QuandaryLand. http://www.quandaryland.com/jsp/dispArticle.jsp?index=793. 
  2. ^ [a b c d] Rob Michaud (December 19, 2006). ”Agatha Christie: Murder on the Orient Express review”. Agatha Christie: Murder on the Orient Express review. Adventure Gamers. http://www.adventuregamers.com/articles/view/17949. 
  3. ^ Björn Holine (March 12, 2007). ”Agatha Christe: Murder on the Orient Express Review”. Agatha Christe: Murder on the Orient Express Review. 2404. http://www.2404.org/reviews/1980/Agatha-Christie:-Murder-on-the-Orient-Express-Review. 
  4. ^ [a b c] Charles Onyett (December 11, 2006). ”Murder on the Orient Express Review”. Murder on the Orient Express Review. IGN. http://www.ign.com/articles/2006/12/12/murder-on-the-orient-express-review. 
  5. ^ Steven Carter (December 27, 2006). ”Agatha Christie: Murder on the Orient Express”. Agatha Christie: Murder on the Orient Express. Game Over Online. http://www.game-over.com/reviews/pc/Agatha_Christie:_Murder_of_the_Orient_Express.html. 
  6. ^ Philip Jong (June 1, 2007). ”Scott Nixon”. Scott Nixon. Adventure Classic Gaming. http://www.adventureclassicgaming.com/index.php/site/interviews/244/. 
  7. ^ ”Agatha Christie: Murder on the Orient Express Interview”. Agatha Christie: Murder on the Orient Express Interview. Strategy Informer. 2006. http://www.strategyinformer.com/pc/agathachristiemurderontheorientexpress/interview.html. 
  8. ^ [a b] Navarro, Alex (May 16, 2006). ”E3 06: Agatha Christie: Murder on the Orient Express Impressions”. E3 06: Agatha Christie: Murder on the Orient Express Impressions. GameSpot. http://www.gamespot.com/articles/e3-06-agatha-christie-murder-on-the-orient-express-impressions/1100-6151288/. 
  9. ^ ”Agatha Christie - Murder on the Orient Express Characters”. Agatha Christie - Murder on the Orient Express Characters. Agatha Christie. 2006. http://www.agathachristiegame.com/motoe/characters.html. 

Externa länkar

redigera