Afghansk piphare, Ochotona rufescens, är ett däggdjur i familjen pipharar med central- och västasiatisk utbredning.

Afghansk piphare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningHardjur
Lagomorpha
FamiljPipharar
Ochotonidae
SläkteOchotona
ArtAfghansk piphare
O. rufescens
Vetenskapligt namn
§ Ochotona rufescens
AuktorGray, 1842[2]
Utbredning
Utbredningsområde
Unge av afghansk piphare i fångenskap.
Unge av afghansk piphare i fångenskap.
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Arten blir 15 till 22 cm lång[3] och väger 125 till 400 g[4]. Afghansk piphare kännetecknas av ett litet huvud med små runda öron. Även extremiteterna är påfallande korta.[4] Som hos alla pipharar är svansen rudimentär[3]. Arten har under sommaren en krämfärgad krage som begränsas av roströda kanter. Vid denna krage finns körtlar som används för att markera reviret. På ryggen och sidorna förekommer gråbrun päls och undersidan är ljusgrå eller smutsigt vit, ibland med en gul ton. Vinterpälsen är helt brun och kragen är nästan osynlig.[5]

Utbredning redigera

Arten finns i Afghanistan, Iran, Pakistan, och Turkmenistan.[1]

Taxonomi redigera

Fyra underarter är erkända: O. r. rufescens (förekommer i östra Afghanistan), O. r. regina (i bergen mellan Turkmenistan och Iran), O. p. vizier (Iran) and O. r. shukurovi (sydvästra Turkmenistan).[1]

Ekologi redigera

Arten lever i regioner med sparsam växtlighet.[4] Den föredrar områden där 30 till 60 procent av markytan är täckt med växter. Djuret hittas även i öppna skogar som domineras av arter från ensläktet. Utbredningsområdet ligger 1 900 till 3 500 meter över havet.[1]

I utbredningsområdet finns ofta klippor. Pipharen gräver sina bon i den torra jorden mellan klipporna. Individerna är aktiva på dagen (främst på morgonen) eller på natten och bildar vanligen mindre familjegrupper.[4] Vuxna hanar kan under tidiga våren leva ensam. Individernas eller flockarnas revir överlappar varandra och det förekommer inga aggressioner.[5] Afghansk piphare plockar olika gröna växtdelar som örter och tistlar och samlar dem i högar så att de kan torka. Materialet som samlas i högarna kan väga upp till 5 kg.[5] När höet är färdigt flyttas det till boet som matförråd och för att göra boet mjukare. Under våren och hösten byts höet i boet mot nytt material. Det förekommer ganska ofta att höet stjäls från andra pipharar eller andra djur. Förutom hö äter arten bark, frön och nötter. Afghansk piphare är inte lika högljudd som andra pipharar. Den håller ingen vinterdvala.[4]

Förutom underjordiska håligheter använder arten övergivna byggnader och sprickor i murar som viloplatser.[1]

Honor kan få upp till fem kullar per år (mellan mars och september[1]) och per kull föds upp till 11 ungar. Dräktighetstiden antas vara 30 dagar och troligen slutar honan 30 dagar efter födelsen med digivning. Ungarna föds blinda och nakna. De väger cirka 9 g vid födelsen. Livslängden antas vara lika som hos andra pipharar.[4] Individer som föds tidigt under året kan få egna ungar senare under samma år.[1]

Främsta predatorn är huggormen Macrovipera lebetina.[5]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g] Smith, A.T. & Johnston, C. 2015 Ochotona rufescens . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 augusti 2023.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Ochotona rufescens
  3. ^ [a b] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2009) [2008] (på engelska). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 158. ISBN 978-1-4081-1399-8 
  4. ^ [a b c d e f] M. Triepke (9 mars 2007). ”Afghan pika” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Ochotona_rufescens/. Läst 7 december 2015. 
  5. ^ [a b c d] Joseph A. Chapman, John E. C. Flux (red.): Rabbits, Hares and Pikas. Status Survey and Conservation Action Plan. Arkiverad 14 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine. (PDF; 11,3 MB) IUCN, Gland 1990; sid. 49-50. ISBN 2-8317-0019-1.

Externa länkar redigera