Adlerbrant är en utslocknad svensk adelsätt, som tidigare hette Branting.

Adlerbrant
UrsprungSmåland
StamfarSigfrid Branting adlades Adlerbrant
Adlad1756
FramståendeGabriel Adlerbrant, sedermera hovrättsråd och riddare av Nordstjärneorden
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1766
GradAdlig ätt nr 2034

Anrep uppger att ättens äldste kände stamfader var en regementsskrivare vid Smålands kavalleri, Göran Branting, vars son assessorn Gabriel Branting (1682-1746) slutligen blev landskamrer i Växjö, och som med sin hustru Sophia Gahm instiftade ett stipendium till Växjö gymnasium. Anrep uppger att Gabriel Branting hade blivit lovad adelskap av kung Fredrik I men att det stannade därvid. Dennes son Sigfrid Branting var verksam vid hovet samt överjägmästare i Småland och Blekinge när han 1756 adlades med namnet Adlerbrant. Hans hustru hette Anna Christina Qveckfelt, vars mor tillhörde ätten Hammarfelt. Av barnen gifte sig två döttrar von Rosen och Stenfelt, medan äldsta dottern först var gift Stiernecreutz men skilde sig och gifte sig med den ofrälse jägmästaren Theodor Ahlberg.

Den ende sonen som levde till vuxen ålder var äldste barnet Gabriel Adlerbrant, sedermera hovrättsråd och riddare av Nordstjärneorden, med vilken ätten blev introducerad år 1766 på nummer 2034. Han fick i sitt äktenskap med den ofrälse hovrättsrådsdottern Fredrika Lundeberg ett barn, Thure Gabriel Adlerbrant, likaså hovrättsråd. Med denne, som förblev ogift, utgick ätten år 1853.

KällorRedigera