Adele Änggård

Adele Beryl Alers Änggård, född Hankey den 31 juli 1933 i Nutfield, Surrey, England, död 3 november 2023 i Stockholm, Sverige,^[1]^[2] var en brittisk-svensk scenograf och kostymskapare. Under sin karriär verkade hon på scener runt om i Europa och Skandinavien. Hon studerade också arkeologi och bidrog med nya tolkningar av Europas tidiga civilisationer.

Familj redigera

Adele Hankey är dotter till lord Robert Maurice Hankey, som var ambassadör i Sverige 1960–1965, och Francis Beryl Stuart-Menteth. Hon var från 1964 gift med läkaren Erik Emil Änggård.

Utbildning redigera

Adele Änggård studerade 1948–1953 balett, scenografi och kostym på Elmhurst Ballet School of Music and Drama. 1960–1963 följde hon Paul Colins kurser i konstnärlig gestaltning, studerade på Académie Julian och arbetade vid L'Académie André Lhote. 1972 studerade hon television och film på College de San Mateo.

Karriär redigera

Hon kom till Sverige som diplomatbarn och fick samarbeta med Göran Gentele i en uppsättning av Don Pedros marionetter som visades på Drottningholmsteatern 1957. Änggårds rika teaterkarriär 1957–2000 består av omkring 80 produktioner. Hennes skapande utmärks av en påfallande enkelhet och av en tydlig visuell gestaltning av föreställningens budskap och skådespelarnas insatser. Hon är representerad vid Scenkonstmuseet^[3]^[4].

Särskilt viktiga operaföreställningar

Mäster Pedros Marionetter, Drottningholms slottsteater (1957), regissör Göran Gentele.
Il pastor fido, Den Norske Opera, Oslo (1979), regissör Bengt Peterson.
La Bohème, Kungliga Operan, Stockholm (1994), regissör Bengt Peterson.

Särskilt viktiga balettföreställningar

While the spider slept, Kungliga Baletten, Stockholm (1966) och Royal Winnipeg Ballet (1967), koreograf Brian Macdonald.
Kampen om kungakronan, Nyköping (1986), Malmö stadsteater och SVT (1990), koreograf Birgit Cullberg.

Särskilt viktiga teaterföreställningar

King Lear, Royal Shakespeare Company (biträdande scenograf) (1962) med världsturné 1964, regissör Peter Brook.
The Depty, (le Vicaire), Theatre Athénée, Paris (1963), regissör Peter Brook.
En mans Hamlet, med Mikael Strandberg, Helsingborg (1991), regissör Anita Blom.
The Oresteia, Skillinge teater (1966), regissör Anita Blom.

Filmproduktion

King Lear, Filmways Inc. och Royal Shakespeare Company, Köpenhamn (1971), regissör Peter Brook.

Scenografi redigera

År	Produktion	Upphovsmän	Regi	Teater	Noter
1957	Mäster Pedros marionetter El retablo de maese Pedro		Göran Gentele	Drottningholms slottsteater
1962	King Lear	William Shakespeare	Peter Brook	Royal Shakespeare Company	Biträdande scenograf
1963	The Deputy Le Vicaire		Peter Brook	Theatre Athénée, Paris
1966	Sommar L'Été	Romain Weingarten	Kaj Ahnhem	Marsyasteatern
1966	While the spider slept		Brian Macdonald	Kungliga Baletten/ Royal Winnipeg Ballet
1968	Nattcafé	Bengt Bratt	Kaj Ahnhem	Marsyasteatern
1979	Il pastor fido	Georg Friedrich Händel och Giacomo Rossi	Bengt Peterson	Den Norske Opera
1986	Kampen om kungakronan		Birgit Cullberg	Malmö stadsteater
1986	Ifigenia i Aulis Ἰφιγένεια ἐν Αὐλίδι, Īphigéneia en Aulídi	Euripides Översättning Tord Baeckström	Anita Blom	Helsingborgs stadsteater	Scenografi och kostym
1987	Flugorna Les Mouches	Jean-Paul Sartre Översättning Eyvind Johnson	Anita Blom	Helsingborgs stadsteater
1988	Kung Lear King Lear	William Shakespeare Översättning Allan Bergstrand	Anita Blom	Helsingborgs stadsteater
1989	Hjältekonungens dotter	Ingegerd Monthan Dramatisering Eva Sköld	Eva Sköld	Malmö stadsteater
1991	En mans Hamlet		Anita Blom
1994	La bohème	Giacomo Puccini, Giuseppe Giacosa och Luigi Illica	Bengt Peterson	Kungliga Operan
1966	The Oresteia	Aischylos	Anita Blom	Skillinge teater

Arkeologi redigera

Änggård hade ett livslångt intresse för arkeologi och besökte på 1960-talet Altamira och Lascaux tack vare sin faster Vronwy Hankey, specialist på Minoisk och Mykensk kultur. Hon studerade senare arkeologi på Södertörns universitet både på grundnivå och avancerad nivå.

Efter studierna publicerade hon 2016 boken A Humanitarian Past.^[5]^[6] Boken tillför en social dimension till Europas tidiga historia och utmanar konventionella föreställningar om de tidiga européerna som underutvecklade och förhistorisk konst som primitiv.