Ackommodationspolitik
Ackommodationspolitik är en ekonomisk politik som syftar till stabilisering av negativa utbudsstörningar i syfte att dämpa sänkningen av bruttonationalprodukten. Exempel på åtgärder som vidtas är subventioner, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, devalvering och ökade offentliga utgifter.[1] Åtgärderna leder vanligen till förhöjd inflation. Ackommodationspolitik är nära besläktad med keynesianism.[2]
Ett exempel på ackommodationspolitik är den svenska ekonomiska politiken under 1970-talet och 1980-talet, efter att normen om fast växelkurs övergavs.[1][2]
Källor redigera
- ^ [a b] ”Allan var inte först”. Affärsvärlden. 5 juni 2002. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418021805/http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article252250.ece. Läst 7 april 2011.
- ^ [a b] Lars Jonung: Från guldmyntfot till inflationsmål – svensk stabiliseringspolitik under det 20:e seklet, Ekonomisk Debatt 2000, nr 1, s. 17-32