24 Sextantis

stjärna i Sextantens stjärnbild

24 Sextantis, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna, belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Sextanten. Den har en skenbar magnitud av ca 6,61[2] och kräver åtminstone en handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 13,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 236 ljusår (ca 72 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 7 km/s.[4]

24 Sextantis
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSextanten
Rektascension10t 23m 28,3694s[1]
Deklination-00° 54′ 08,0772″[1]
Skenbar magnitud ()+6,61 ± 0,04 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypK0 IV[3]
B–V+0,92 ± 0,01[2]
Astrometri
Radialhastighet ()7,08 ± 0,16[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +65,220 ± 0,167[1] mas/år
Dek.: -36,272 ± 0,224[1] mas/år
Parallax ()13,8488 ± 0,1298[1]
Avstånd236 ± 2  (72,2 ± 0,7 pc)
Absolut magnitud ()+2,17 ± 0,06[2]
Detaljer
Massa1,54 ± 0,08[2] M
Radie4,9 ± 0,08[2] R
Luminositet14,6± 0,01[2] L
Temperatur5 098 ± 44[2] K
Metallicitet-0,03 ± 0,04 (Fe/H)[2] dex
Vinkelhastighet2,77 ± 0,5[2] km/s
Ålder2,7 ± 0,4[2] miljarder år
Andra beteckningar
24 Sex, AG-00 1492, BD-00 2332, GSC 04905-01374, HD 90043, HIC 50887, HIP 50887, IRAS 10209-0039, 2MASS J10232836-0054079, PPM 178166, SAO 137532, TYC 4905-1374-1, UCAC3 179-114954, uvby98 100090043, Gaia DR2 3830897080395058048 [5]

Egenskaper redigera

24 Sextantis är en orange till gul underjättestjärna av spektralklass K0 IV.[3] Den har en massa som är ca 1,5[2] solmassor, en radie, som är ca 5[2] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 15[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 5 100[2] K.

Planetsystem redigera

Den 26 juli 2010 meddelade teamet California and Carnegie Planet Search upptäckten av två planeter vid 24 Sextantis tillsammans med två planeter vid HD 200964.[6] Den inre planeten är dubbelt så massiv som Jupiter och har en omloppsperiod på 453 dygn i en cirkulär bana på det genomsnittliga avståndet på 1,33 AE (199 Gm). Den yttre planeten har ca 85 procent av Jupiters massa och har 883 dygns omloppsperiod i en excentrisk bana runt stjärnan på medelavståndet 2,08 AE (312 Gm).

De två planeterna har en 2:1-resonans, vilket innebär att den yttre planeten kretsar runt stjärnan en gång när den inre planeten kretsar två gånger runt stjärnan.[6] Planetsystemet befanns 2019 vara instabilt.[7]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 24 Sextantis, 29 april 2020.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Johnson, John Asher; et al. (2011). "Retired A Stars and Their Companions. VI. A Pair of Interacting Exoplanet Pairs Around the Subgiants 24 Sextanis and HD 200964". The Astronomical Journal. 141 (1). 16. arXiv:1007.4552. Bibcode:2011AJ....141...16J. doi:10.1088/0004-6256/141/1/16.
  3. ^ [a b] Houk, N.; Swift, C. (1999), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars", Michigan Spectral Survey, 5, Bibcode:1999MSS...C05....0H.
  4. ^ [a b] Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 HIPPARCOS Giants and the Role of Binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209
  5. ^ "24 Sextantis". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-04-29.
  6. ^ [a b] "Astronomers find planets in unusually intimate dance around dying star". Astronomy Magazine. July 29, 2010. Hämtad 2011-01-13.
  7. ^ Agnew, Matthew T; Maddison, Sarah T; Horner, Jonathan; Kane, Stephen R (June 2019). "Predicting multiple planet stability and habitable zone companions in the TESS era". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 485 (4): 4703–4725. doi:10.1093/mnras/stz345. Retrieved 28 April 2020.

Externa länkar redigera