1853 års fattigvårdförordning

1853 års fattigvårdförordning var en svensk förordning om offentlig fattigvård i Sverige.

Den kompletterade 1847 års fattigvårdförordning, som hade mött kraftig opposition eftersom den ansågs vara för liberal och ge hjälpbehövande fattighjon alltför stora rättigheter, men införde inga större förändringar till den. Förordningen skärpte reglerna kring fattighjonens arbetsplikt gentemot dem de blivit inhysta hos, samt införde vissa restriktioner: en person var nu tvungen att ha varit bosatt minst ett halvår i en socken för att få fattigvård därifrån.

Förordningen ersattes av 1871 års fattigvårdförordning.

KällorRedigera

  • Elisabeth Engberg, I fattiga omständigheter. Fattigvårdens former och understödstagare i Skellefteå socken under 1800-talet. [In poor circumstances. Poor relief policy and paupers in Skellefteå parish, Sweden, in the nineteenth century] Umeå 2005, 368 pp. Monograph.