Östfrisiska

Frisisk dialekt som talades i nordöstra Tyskland

Östfrisiska är den östra grenen av den frisiska språkfamiljen. Östfrisiskan är numera nästan utdöd. Endast i den nordvästtyska kommunen Saterland i distriktet Cloppenburg talas i dag en östfrisisk dialekt, saterfrisiska. Saterfrisiska skyddas numera genom Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk.

Östfrisiska ska inte förväxlas med den varietet av plattyska, Ostfriesisch Platt, som numera talas i det tyska landskapet Ostfriesland vid sidan av standardtyska.

HistoriaRedigera

Tillsammans med västfrisiska och nordfrisiska bildar östfrisiskan den frisiska språkgruppen. De tre frisiska språken härstammar från gammelfrisiskan men har under århundradenas lopp utvecklats i olika riktningar. Östfrisiskan delades in i två grenar: Emsfrisiska som talades i östra Ostfriesland och runt den nederländska staden Groningen och Weserfrisiska som talades i västra Ostfriesland och Butjadingen.

Redan på 1400- och 1500-talen började östfrisiskan ersättas av plattyska och nederländska. Runt 1700 talades östfrisiska antagligen endast av ett fåtal personer i nordöstra delen av den östfrisiska halvön.

Östfrisiska på Wangerooge och i SaterlandRedigera

Två undantag från östfrisiskans försvinnande var området Saterland (Emsfrisiska) och ön Wangerooge (Weserfrisiska ) i Oldenburger Land. Östfrisiskan på Wangerooge dog ut i samband med att befolkningen fick evakueras till Varel i samband med stormfloder år 1854. Den siste talaren av Wangeroogfrisiskan dog 1950 i Varel. I Saterland talas i dag saterfrisiska av cirka 2.000 personer.

KällorRedigera

  • H. H. Munske (utg.): Handbuch des Friesischen. Niemeyer, Tübingen 2001
  • W. J. Buma (utg.): Die Brokmer Rechtshandschriften (Oudfriese Taal – en Rechtsbronnen 5), Haag 1949.
  • F. Holthausen & D. Hofmann: Altfriesisches Wörterbuch, Heidelberg 1985.
  • G. Köbler: Altfriesisch-neuhochdeutsches und neuhochdeutsch-altfriesisches Wörterbuch, 1983.

Externa länkarRedigera