Östdanmark

Østdanmark är en politisk-geografisk beteckning på den del av Danmarks yta, som ligger öster om Stora Bält, och som därvid omfattar Själland, Lolland, Falster, Møn, Bornholm och Ertholmene. Beteckningen står därmed i kontrast till Vestdanmark. Området har 2 699 551 invånare (1 juli 2021).

Före freden i Roskilde 1658 var det Blekinge, Lister, Skåne, Halland och Bornholm som gick under begreppet Östdanmark.^[1]^[2]

Se även redigera

Östdanska dialekter

Källor redigera

"Da Østdanmark blev Sydsverige - Otte studier i dansk-svenske relationer i 1600-tallet", utgiven av Vetenskaps-Societeten i Lund, Lund 2003. ISBN 87 89224 74 4

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia.

Referenser redigera

^ Da Østdanmark blev Sydsverige
^ Gustafsson, Harald (2003). "Att göra svenskar av danskar? Den svenske integrationspolitikens föreställningsvärld 1658-1693". Da Østdanmark blev Sydsverige. Otte studier i dansk-svenske relationer i 1600-tallet Arkiverad 8 april 2008 hämtat från the Wayback Machine.. Red. Karl-Erik Frandsen and Jens Chr.V. Johansen. Narayana Press. ISBN 87-89224-74-4, s. 35: "inom Danmark rådde fortfarande en juridisk uppdelning från de medeltida landskapslagarnas tid, med Jyske Lov för Jylland och Fyn, Sjællandske Lov för Lolland, Falster, Møn och Sjælland samt Skånske Lov för Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. På flera andra sätt, administrativt och politiskt, spelade denna tredelning Området kom i union med Sverige 1332 när Magnus Eriksson köpte detta landområde som Danmark hade pantat bort till en holsteinsk greve. Valdemar Atterdag inledde ett krig för att försöka återerövra området, men efter freden i Varberg 1343 tvingades han avsäga sig alla anspråk på Skåne och Halland. Efter ett nytt krig 1360 lyckades Valdemar dock återerövra landområdet. Valdemars hjälp begärdes i gengäld av den svenska adeln för att störta den svenske kungen, Albrekt av Mecklenburg. Sverige och Skånelandskapen kom åter under samma kungahus när Valdemars dotter Margareta av Danmark valts till drottning i Sverige med anledning av Kalmarunionen. Margareta fungerade som Sveriges drottning redan under den 6-års period då hon höll Albrekt av Mecklenburg fängslad på svenska adelns begäran på borgen Lindholmen i Skåne. av landet in."

[1] Da Østdanmark blev Sydsverige

[lubok-2] Gustafsson, Harald (2003). "Att göra svenskar av danskar? Den svenske integrationspolitikens föreställningsvärld 1658-1693". Da Østdanmark blev Sydsverige. Otte studier i dansk-svenske relationer i 1600-tallet Arkiverad 8 april 2008 hämtat från the Wayback Machine.. Red. Karl-Erik Frandsen and Jens Chr.V. Johansen. Narayana Press. ISBN 87-89224-74-4, s. 35: "inom Danmark rådde fortfarande en juridisk uppdelning från de medeltida landskapslagarnas tid, med Jyske Lov för Jylland och Fyn, Sjællandske Lov för Lolland, Falster, Møn och Sjælland samt Skånske Lov för Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. På flera andra sätt, administrativt och politiskt, spelade denna tredelning Området kom i union med Sverige 1332 när Magnus Eriksson köpte detta landområde som Danmark hade pantat bort till en holsteinsk greve. Valdemar Atterdag inledde ett krig för att försöka återerövra området, men efter freden i Varberg 1343 tvingades han avsäga sig alla anspråk på Skåne och Halland. Efter ett nytt krig 1360 lyckades Valdemar dock återerövra landområdet. Valdemars hjälp begärdes i gengäld av den svenska adeln för att störta den svenske kungen, Albrekt av Mecklenburg. Sverige och Skånelandskapen kom åter under samma kungahus när Valdemars dotter Margareta av Danmark valts till drottning i Sverige med anledning av Kalmarunionen. Margareta fungerade som Sveriges drottning redan under den 6-års period då hon höll Albrekt av Mecklenburg fängslad på svenska adelns begäran på borgen Lindholmen i Skåne. av landet in."

[1]

[2]