Östanbyn, Sandvikens kommun
ort i Sandvikens kommun
Östanbyn är ett bostadsområde i norra delen av tätorten Sandviken i Sandvikens kommun.
| Östanbyn | |
| Bostadsområde | |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Gästrikland |
| Län | Gävleborgs län |
| Kommun | Sandvikens kommun |
| Koordinater | 60°38′50″N 16°48′12″Ö / 60.64722°N 16.80333°Ö |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
  Östanbyns läge i Gävleborgs län
| |
Tätorten redigera
1960 avgränsade SCB här en tätort med 355 invånare inom Sandvikens stad.[1] 1970 hade tätorten vuxit samman med Sandvikens tätort.[2] 2010 låg Östanbyn fortfarande inom den norra delen av Sandvikens tätort.[3]
Befolkningsutveckling redigera
| Befolkningsutvecklingen i Östanbyn 1950–1965[4][5][6] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1950 | 430 | ## | ||
| 1960 | 355 | 40 | ||
| 1965 | 308 | 38 | ||
Anm.: Sammanvuxen med Sandviken 1970.
## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950. | ||||
Källor redigera
- ^ Folkräkningen, den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Statistiska centralbyrån, 1961, Stockholm.
- ^ Folk- och bostadsräkningen 1970, Del 2. Befolkning i tätorter Arkiverad 20 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.. Statistiska centralbyrån, 1972, Stockholm. ISBN 91-38-00044-X.
- ^ Geodataportalen. Läst 5 mars 2014.
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 231. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 71
- ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 66