Édouard Stephan
Édouard Jean-Marie Stephan, född den 31 augusti 1837 Sainte Pezenne, Niort, Frankrike, död den 30 december 1923 i Marseille, var en fransk astronom, som åren 1867 till 1907 var direktor vid observatoriet i Marseille.
| Édouard Stephan | |
 | |
| Född | 31 augusti 1837[1][2] Niort, Frankrike |
|---|---|
| Död | 31 december 1923 (86 år) Marseille, Frankrike |
| Medborgarskap | Frankrike |
| Utbildad vid | École normale supérieure  |
| Sysselsättning | Astronom |
| Arbetsgivare | Marseille-observatoriet |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Stephan började 1859 studera vid i Ecole Normale Superieure och tog examen med toppbetyg där 1862.[3] Efter examen blev han inbjuden av Le Verrier till Paris observatorium, där han lärde sig observationstekniker. Samtidigt arbetade han med sin doktorsavhandling, om andra ordningens partiella differentialekvationer, som han försvarade 1865.[4]
Vid denna tid hade Le Verrier grundat en gren av Paris observatorium i Marseille och 1866 fick Stephan i uppdrag att utrusta och leda observatoriet, och när det blev oberoende av Parisobservatoriet 1873 utsågs han till direktör.[5] År 1879 blev han professor i astronomi vid Universitetet i Marseille och innehade båda posterna fram till sin pensionering 1907.[4] I den tidigare delen av hans karriär hade han minskat tillfällen att göra observationer, då han var upptagen med att förbättra observatoriet.[3] Han upptäckte 1866 asteroiderna 89 Julia och 91 Aegina.[3] År 1867 använde han det nya teleskopet för att observera en transitering av Merkurius.[3]
År 1884 tilldelade den franska vetenskapsakademin honom Valzpriset.[6] Hans namn är också förknippat med den periodiska kometen 38P/Stephan-Oterma, även om Jérôme Coggia såg den först. Han blev Kavaljer av Hederslegionen 1868 och Officier av samma orden 1879.
Vetenskapligt arbeteRedigera
Mellan 1870 och 1875 studerade Stephan systematiskt nebulosor, registrerade exakt dess position och upptäcka många nya.[3] Hans mål var att möjliggöra exakt mätning av stjärnors egenrörelser genom att skapa ett referenssystem av fasta objekt.[3]
År 1873 var Stephan den förste som försökte mäta en stjärnas vinkeldiameter med hjälp av interferometri och omvandlade 80 cm-teleskopet vid Marseilleobservatoriet till en interferometer.[7] Han gjorde detta genom att blända av reflektorn med en mask som innehöll två vertikala slitsar.[8] Stjärnan han valde att utföra detta experiment var Sirius.[9] Han lyckades inte lösa upp några stjärnskivor,[8] men 1874 hade han fått en övre gräns för stjärndiametrar på 0,158 bågsekunder (Sirius sanna vinkeldiameter är 0,0059 bågsekunder, och för jämförelse är vinkeldiametern för Alfa Centauri och Betelgeuse 0,0145 respektive 0,05 bågsekunder).[10]
År 1881 upptäckte Stephan NGC 5 och följande år upptäckte han galaxen NGC 6027 med hjälp av 80 cm-teleskopet.[11]
Därutöver blev han känd för upptäckten av Stephans kvintett, även känd som "Arp 319", en grupp av fem galaxer.[12] Han gjorde denna upptäckt med det första teleskopet av typen spegelteleskop. [13]
ReferenserRedigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Stephan, Édouard, 22 juni 2021.
NoterRedigera
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH/2549/39, omnämnd som: Jean Marie Edouard Stephan, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 115363, omnämnd som: , Jean Marie Edouard Stephan, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Steinicke, Wolfgang (2008) (på german). Nebel und Sternhaufen: Geschichte ihrer Entdeckung, Beobachtung und Katalogisierung - von Herschel bis zu Dreyer's "New General Catalogue". Hamburg. Sid. 296–298. ISBN 978-3-8370-8350-7. https://books.google.com/books?id=WI76HPBKd2kC&q=%22edouard+stephan%22&pg=PA296.
- ^ [a b] Stephan, Édouard Jean Marie | Encyclopedia.com. Hämtad 2021-12-21.
- ^ Hutchins, Roger (2008). British university observatories, 1772-1939. England: Ashgate Publishing Lmiited. Sid. 248. ISBN 978-0-7546-3250-4. https://books.google.com/books?id=fRBsYFBC4MsC&q=%22edouard+stephan%22&pg=PA248.
- ^ ”Prizes given by the French Academy”. The American Naturalist (U. of Chicago Press) 18: sid. 751. 1884. doi:. https://books.google.com/books?id=2KtLAAAAYAAJ&pg=PA751.
- ^ North, John David (2008). Cosmos: an illustrated history of astronomy and cosmology. University of Chicago Press. Sid. 590. ISBN 978-0-226-59440-8. https://books.google.com/books?id=qq8Luhs7rTUC&q=%22edouard+jean-marie+stephan%22&pg=PA590.
- ^ [a b] Dorminey, Bruce (2002). Distant wanderers: the search for planets beyond the solar system. New York: Springer-Verlag. Sid. 123. ISBN 0-387-95074-5. https://books.google.com/books?id=Y9zKNGYbSpoC&q=%22edouard+stephan%22&pg=PA123.
- ^ McLean, Ian S. (2008). Electronic imaging in astronomy: detectors and instrumentation. Springer. Sid. 67. ISBN 978-3-540-76582-0. https://books.google.com/books?id=FGHhZf-k8SkC&q=%22edouard+stephan%22&pg=PT101.
- ^ Richichi, Andrea; Delplancke, Francoise (2008). The power of optical/IR interferometry: recent scientific results and 2nd generation instrumentation. Springer. Sid. 9. ISBN 978-3-540-74253-1. https://books.google.com/books?id=1d64yU0wxNYC&q=%22edouard+stephan%22&pg=PA9.
- ^ ”Seyfert's Sextet at SEDS.org”. Seyfert's Sextet at SEDS.org. http://www.seds.org/~spider/spider/Misc/seyfert6.html.
- ^ Plotner, Tammy (2009). The Night Sky Companion: A Yearly Guide to Sky-Watching 2009. Springer Science. Sid. 303. ISBN 978-0-387-79508-9. https://books.google.com/books?id=bTthlUmBQpAC&q=%22edouard+stephan%22&pg=PA303.
- ^ Plotner, Tammy; Barbour, Jeff (2006). What's Up 2006 - 365 Days of Skywatching. Universe Today. Sid. 274. ISBN 978-1-4116-8287-0. https://books.google.com/books?id=tLUFJ53HG8sC&q=%22edouard+stephan%22&pg=PA274.
Se ävenRedigera
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Édouard Stephan.
