Åke Harald Olaus Lennerstrand, född 12 oktober 1907 i Södertälje, död 17 januari 1997 i Bromma,[1] var en svensk fysiolog.

Efter studentexamen i Stockholm 1927 studerade Lennerstrand vid Stockholms högskola, där han 1934 blev filosofie magister, 1937 filosofie licentiat samt 1941 filosofie doktor och docent i kemisk fysiologi. Senare samma år ändrades docenturens ämne till allmän fysiologi. Lennerstrand var 1933–1945 först amanuens och sedan som docent knuten till högskolans experimentalzoologiska avdelning vid Wenner-Grens institut, och 1938–1939 var han Rockefellerstipendiat vid Listerinstitutet i London. Efter lärarverksamhet, bland annat vid Solbacka läroverk blev han 1945 lektor i biologi med hälsolära och kemi vid Högre allmänna läroverket i Vänersborg. Från 1947 var han rektor vid Högre allmänna läroverket i Kristianstad. Lennerstrands vetenskapliga forskning låg främst inom enzymforskningens område. I sin doktorsavhandling behandlade han fosforyleringsprocesserna och cozymassyntesen i den levande cellen, dessutom undersökte han bland annat enzymsystemen i röda blodkroppar. Sina resultat publicerade han delvis i den nederländska facktidskriften Enzymologia.

Åke Lennerstrand var son till sjökaptenen Carl August Olsson. Han var far till medicinprofessor Gunnar Lennerstrand. Åke Lennerstrand är begraven på Bromma kyrkogård.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1860–2017, DVD-ROM