Öppna huvudmenyn

Willis Säwe

ledare inom pingströrelsen

Gustaf Willis Säwe, född 7 oktober 1907 i Katarina församling i Stockholm, död 13 december 1978 i Linköping, var en svensk predikant, missionär och redaktör, aktiv inom pingströrelsen.

Willis Säwe
Född7 oktober 1907
Katarina församling, Sverige Sverige
Död13 december 1978 (71 år)
Linköping, Sverige Sverige
NationalitetSverige Svensk
Yrke/uppdragPingstpastor
Pingstföreståndare
Missionär
Redaktör

BiografiRedigera

Han var son till Gerda Augusta Säwe ogift Widén (1880-1920)[1] och hade en far som inte offentligt accepterade sitt barn. Willis Säwe gifte sig 1937 med Mildred Viktoria, född Peterson (1909-1981). Säwe var akademiskt intresserad och stimulerade alla sina barn till akademisk utbildning.Willis Säwes svåger Arne Peterson var gift med Lewi Pethrus dotter Miriam Pethrus-Peterson.[2]

Willis Säwe var 1942-1958 föreståndare för Elimförsamlingen i Malmö. Han efterträdde 1958 Lewi Pethrus som pastor och föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Han var 1960-1973 chefredaktör för Evangelii Härold. Säwe verkade också som missionär i Frankrike (Paris och Le Havre).

Willis Säwe var känd som en skicklig predikant. Expressens f.d. chefredaktör Bo Strömstedt, själv uppvuxen i pingströrelsen, har bl.a. i artiklar uttryckt sin fascination över Willis Säwes predikokonst och språkliga pregnans. Författaren Björn Ranelid, med barndoms- och ungdomsminnen från Elimkyrkan i Malmö minns Willis Säwe som en behärskare av det talade ordet.

En del ansåg Säwe som något formell och distanserad - till och med rigid med en stark betoning åt det lagiska hållet. Det berättas att han höll mycket hårt på sin integritet - även i förhållande till sina underlydande församlingspastorer. Detta framgår bl.a. av pastor Martin Tornells bok "Bakom kulisserna". Till sitt yttre var Willis Säwe elegant och belevad. Han fick kritik från pingströrelsen när han lät sjungande kvinnor i kör och orkester framträda i TV utan hatt och med moderna frisyrer.

Willis Säwe var också skribent med ett både flytande och "lärt" språk. Förmodligen var det inte en helt lätt uppgift för Willis Säwe att efterträda den inflytelserike och färgstarke församlingsgrundaren, pingstledaren och ikonen Lewi Pethrus, som lett församlingen sedan dess grundande och som bland annat genomfört bygget av Filadelfiakyrkan - Europas största frikyrka på den tiden och som lett församlingens utveckling från ett 20-tal medlemmar till flera tusen när han lämnade föreståndarskapet för Filadefiaförsamlingen i Stockholm.

Willis Säwe var motståndare till att Filadelfiaförsamlingen, tidningen Evangelii Härold och Förlaget Filadelfia, involverades i Lewi Pethrus politiska ambition att bilda KDS. Han vägrade att ge ut Pethrus bok "Ny mark" på Filadelfiaförlaget, då han ansåg den som en politisk pamflett mer än en andligt inriktad förkunnelsebok. De bägge hamnade fortsatt i flera konflikter med varandra. Bland annat om församlingens engagemang i tidningen Dagen, Pingstbanken och styrningen av Stockholmsförsamlingen. Säwe förordade först sin medarbetare Samuel Edestav som sin efterträdar, men Pethrus och Säwe enades senare om Karl-Erik Heinerborg.

Willis Säwe gärning har sen han lämnade församlingsledningen och efter hans död delvis fallit i glömska inom pingströrelse. Numera tycks intresset för Willis Säwe, hans församlingsledning, predikningar och artiklar åter öka. Inom pingströrelsen torde detta ha sin bakgrund i att alltfler av rörelsens ungdomar och medlemmar självständigt vill granska sin församlings- och rörelsehistoria, vilket bl.a. framgått av artiklar i tidningen Dagen.

KällorRedigera

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901-2009, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund.
  2. ^ Torbjörn Aronson (2005). Guds eld över Sverige. Svensk väckelsehistoria efter 1945. ISBN 917866613-9 

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Lewi Pethrus
Föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm
1958–1973
Efterträdare:
Karl-Erik Heinerborg