Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 2002

Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 2002 räknas som den 62:a nyårskonserten från Wien och ägde rum den 1 januari 2002 i Wiens Musikverein. Dirigent var Seiji Ozawa.

Seiji Ozawa 1963.

Historia redigera

Strikt räknat var det Wienerfilharmonikernas 57:e nyårskonsert, eftersom det inte var förrän 1946 som namnet introducerades. Dessutom var det den 63:e Årsskifteskonserten, då det vid årsskiftet 1939/40 gavs en Außerordentliches Konzert (extraordinär konsert) av Wienerfilharmonikerna, som dock ägde rum på nyårsafton 1939. Från 1941 dirigerades nyårskonserten av Clemens Krauss, med undantag för åren 1946 och 1947 då Krauss förbjöds att dirigera på grund av sin närhet till nazistregimen och ersattes av Strausspecialisten Josef Krips.

Efter Clemens Krauss död 1955 följde Willi Boskovsky, konsertmästare i Wienerfilharmonikerna, som dirigerade konserten 25 gånger i rad. Från 1980 till 1986 följde sju konserter med dirigenten Lorin Maazel, som tjänstgjorde som chef för Wiener Staatsoper från 1982 till 1984. Därefter beslutade Wienerfilharmonikerna att bjuda in en ny dirigent varje år.[1][2]

Som har varit fallet varje år sedan 1980 var blomsterdekorationerna en gåva från den italienska staden San Remo.[3]

Dirigenten redigera

Seiji Ozawa dirigerade konserten utan dirigentpinne, vilket gav hans gester en stor omedelbarhet och direkthet. I oktober 2002 blev Seiji Ozawa musikchef för Wiener Staatsoper. Han har ofta varit gästdirigent där tidigare och har lett Wienerfilharmonikerna på turnéer och vid Festspelen i Salzburg. Samma år mottog han också det Österrikiska hederskorset för vetenskap och konst, första klass

Program redigera

1:a delen redigera

2:a delen redigera

  • Johann Strauss den yngre: Ouvertyren till Läderlappen
  • Josef Strauss: Arm in Arm Polka mazur, op. 215
  • Josef Strauss: Aquarellen Vals, op. 258
  • Josef Strauss: Die Libelle Polka mazur, op. 204
  • Josef Strauss: Plappermäulchen Polka schnell, op. 245
  • Johann Strauss den yngre: Perpetuum Mobile, Musikalischer Scherz, op. 257
  • Joseph Hellmesberger junior: Danse diabolique*
  • Johann Strauss den yngre: Elisen-Polka, Polka française, op. 151*
  • Johann Strauss den yngre: Wiener Blut, Vals, op. 354
  • Johann Strauss den yngre: Tik-Tak-Polka, Polka schnell, op. 365

Extranummer redigera

Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.[4]
Verk markerade med * spelades för första gången vid en nyårskonsert.[5]

Pausfilm redigera

För pausprogrammet filmade Gernot Friedel österrikiska floder, sjöar och glaciärer "Im Fluss der Jahreszeiten".[6] Ernst Grissemann var återigen kommentator för konserten.

TV-sändningar redigera

Den andra delen av nyårskonserten sågs av 1 080 000 tittare i Österrike. Nyårskonserten 2002 var en samproduktion mellan ORF, ZDF och den japanska televisionen NHK. Den sändes i två delar och kunde ses i 48 länder på fem kontinenter.[7]

För första gången sedan 1987 visades den Spanska ridskolan i direktsändningen. I samband med införandet av euron hade regissören Brian Large filmat en "maskindans" på Oesterreichische Nationalbank och det österrikiska myntverket. Platsen för An der schönen blauen Donau, traditionellt dansad live av Wiener Staatsopers balett och koreograferad av Vladimir Malakhov, var parlamentsbyggnaden.

Inspelningar redigera

En liveinspelning av konserten släpptes på CD och DVD.

Inspelningen av konserten var ett av de mest sålda albumen 2002 i Österrike.

I Japan släpptes den första begränsade CD-utgåvan den 19 januari 2002 och en fullständig inspelning släpptes den 27 mars 2002. Den totala försäljningen i Japan uppgick till 800 000 sålda exemplar.

Weblänkar redigera

Litteratur redigera

  • Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Ein neuer Abschnitt in der Geschichte des Neujahrskonzerts. Wiener Philharmoniker.
  2. ^ Elisabeth Theresia Fritz-Hilscher, Helmut Kretschmer (Hrsg.): Wien Musikgeschichte: Von der Prähistorie bis zur Gegenwart. LIT Verlag, Münster 2011, ISBN 978-3-643-50368-8, s. 439.
  3. ^ Blumenschmuck beim Neujahrskonzert seit 25 Jahren aus San Remo Arkiverad 11 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Rathauskorrespondenz vom 21. Oktober 2005.
  4. ^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 2002
  5. ^ Programme der Wiener Philharmoniker auf wienerphilharmoniker.at, bis 1996 auch Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.
  6. ^ Neujahrskonzert 2002. In: Wiener Zeitung vom 31. Dezember 2001.
  7. ^ Rudolf Fehrmann: Mehr als eine Million sahen das "Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker 2002" im ORF, auf orf.at.