Wikipedia

WY Sagittae

stjärna i stjärnbilden Pilen

WY Sagittae eller Nova Sagittae 1783, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Pilen. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 5,4[6] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på rodnadsgrad och parallax på ca 1,12 mas,[3] uppskattas den befinna sig på ett avstånd på ca 4 200 parsek[4] från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 28 km/s.[3]

WY Sagittae
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildPilen
Rektascension19t 32m 43,819s[1]
Deklination+17° 44′ 55,86″[1]
Skenbar magnitud ()+5,4 – 20,7 (blå)[2]
Stjärntyp
VariabeltypNova, förmörkelsevariabel
Astrometri
Radialhastighet ()+28,0[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +4,614 ± 0,240[3] mas/år
Dek.: +4,591 ± 0,211[3] mas/år
Parallax ()1,1154 ± 0,1387[3]
Avstånd4 200 ± 400[4] pc
Andra beteckningar
Nova Sagittae 1783, WY Sagittae, Gaia DR2 4323038622449845120[3][5]

Observation redigera

WY Sagittae hade ett novautbrott synligt 1783. Den upptäcktes den 26 juli 1783 av den franske astronomen Joseph Lepaute D'Agelet. Det är vanligtvis svårt att exakt identifiera novor som upptäcktes för hundratals år sedan, eftersom positionerna ofta rapporterades vagt.[7] Men D'Agelet observerade denna nova med en muralkvadrant, som producerade koordinater tillräckligt exakta för att tillåta moderna astronomer att identifiera stjärnan.[8] D'Agelet rapporterade stjärnans skenbara magnitud som 6, men Benjamin Apthorp Gould, som analyserade D'Agelets uppgifter, fastställde att vad D'Agelet kallade magnitud 6 motsvarar magnituden 5,4 ± 0,4 på den moderna magnitudskalan.[6]

 
Ljuskurva av nära infraröd (K-bandet) för WY Sagittae anpassad från Somers et al.[9])

Mycket lite är känt om WY Sagittaes ljuskurva efter utbrottet. D'Agelet rapporterade stjärnans magnitud som 6,6 och 6,7 den 26, 27 och 29 juli 1783. År 1942 utfördes en fotografisk sökning efter novan med hjälp av 60-tums teleskopet på Mount Wilson, och 1950 identifierade Harold Weaver preliminärt en svag blå stjärna med en fotografisk magnitud på 18,9 som den vilande novan. Stjärnan var bara några bågsekunder bort från D'Agelets rapporterade position, och fluktuationer i dess ljusstyrka bidrog till antagandet att det verkligen var novan. År 1971 observerade Brian Warner Weavers kandidat för WY Sagittae med Otto Struve-teleskopet och såg snabba ljusstyrkevariationer som är vanligt närvarande i vilande novor, vilket bekräftade Weavers identifiering av D'Agelets nova.[10]

WY Sagittae listas ibland som den näst äldsta "återvunna" novan (vilket betyder en historisk nova för vilken moderna observationer otvetydigt har identifierat post-novastjärnan), med endast CK Vulpeculae som är äldre.[11] Men Naylor et al. hävdade att CK Vulpeculae inte är en nova, och WY Sagittae därför är den äldsta återvunna novan.[12]

Egenskaper redigera

Alla novor är dubbelstjärnor, med en "donator"-stjärna som kretsar kring en vit dvärg. De två stjärnorna är så nära varandra att materia överförs från donatorstjärnan till den vita dvärgen. Eftersom avståndet mellan stjärnorna är jämförbart med givarstjärnans radie, är novor ofta förmörkande dubbelstjärnor, och WY Sagittae visar förmörkelser. Förmörkelserna, som är ganska djupa (två magnituder), visar att stjärnornas omloppsperiod är 3 timmar och 41 minuter.[13][14] Christian Knigge klassificerade donatorstjärnans spektraltyp som M4±1.[15] Somers et al. uppskattade donatorstjärnans spektraltyp till mellan M3.5 och M4.5 och massan av den vita dvärgen att ligga mellan 0,5 och 1,1 solmassa.[16]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, WY Sagittae, 9 januari 2024..

Noter redigera

  1. ^ [a b] Webbink, R.F.; Hazen, M.L.; Hoffleit, D. (July 2002). "Coordinates and Identifications of Harvard Variables". Information Bulletin on Variable Stars. 5298: 1. Bibcode:2002IBVS.5298....1W.
  2. ^ Downes, Ronald; Webbink, Ronald F.; Shara, Michael M. (April 1997). "A Catalog and Atlas of Cataclysmic Variables-Second Edition". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 109: 345–440. Bibcode:1997PASP..109..345D. doi:10.1086/133900. S2CID 120396435.
  3. ^ [a b c d e f g] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=WY+Sge. Hämtad 2024-01-26.
  4. ^ [a b] Özdönmez, Aykut; Güver, Tolga; Cabrera-Lavers, Antonio; Ak, Tansel (September 2016). "The distances of the Galactic novae". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 461 (2): 1177–1201. arXiv:1606.01907. Bibcode:2016MNRAS.461.1177O. doi:10.1093/mnras/stw1362. S2CID 118589678.
  5. ^ "WY Sge". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 19 december 2020.
  6. ^ [a b] Augustus Addison Gould; Benjamin Apthorp Gould; Benjamin Peirce; Hubert Anson Newton; William Holms Chambers Bartlett (1866). Reduction of the Observations of Fixed Stars Made by Joseph D'Agelet, at Paris, in 1783-1785: With a Catalogue of the Corresponding Mean Places, Referred to the Equinox of 1800.0. U.S. Government Printing Office. p. 237.
  7. ^ Hoffmann, Susanne M.; Vogt, Nikolaus (July 2020). "Counterparts of Far Eastern Guest Stars: Novae, supernovae, or something else?". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 496 (4): 4488–4506. arXiv:2006.00977. Bibcode:2020MNRAS.496.4488H. doi:10.1093/mnras/staa1685. S2CID 219176617.
  8. ^ Weaver, Harold F. (March 1951). "The Identification of D'agelet's Nova Sagittae of 1783". The Astrophysical Journal. 113: 320. Bibcode:1951ApJ...113..320W. doi:10.1086/145402.
  9. ^ Somers, M. W.; Mukai, K.; Naylor, T. (February 1996). "Infrared photometry of WY Sge: just an ordinary old nova?". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 278 (3): 845–853. doi:10.1093/mnras/278.3.845.
  10. ^ Warner, Brian (December 1971). "Photometry of WY SGE (Nova Sagittae 1783)". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 83 (496): 817. Bibcode:1971PASP...83..817W. doi:10.1086/129222. S2CID 122999797.
  11. ^ Shara, Michael M. (January 1989). "Recent Progress in Understanding the Eruptions of Classical Novae". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 101: 5. Bibcode:1989PASP..101....5S. doi:10.1086/132400. hdl:2060/19900006554. S2CID 122274284.
  12. ^ Naylor, T.; Charles, P.A.; Mukai, K.; Evans, A. (October 1992). "An observational case against nova hibernation". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 258 (3): 449–456. Bibcode:1992MNRAS.258..449N. doi:10.1093/mnras/258.3.449.
  13. ^ Shara, M.M.; Moffat, A.F.J. (January 1983). "WY Sagittae (Nova 1783) : spectroscopic confirmations of Weaver's candidate and discovery of deep eclipses". The Astrophysical Journal. 264: 560–562. Bibcode:1983ApJ...264..560S. doi:10.1086/160624.
  14. ^ Shara, M.M.; Moffat, A.F.J.; McGraw, J.T.; Dearborn, D.S.; Bond, H.E.; Kemper, E.; Lamontagne, R. (July 1984). "WY Sagittae (nova 1783) : a transition object between classical and dwarf novae ?". The Astrophysical Journal. 282: 763–768. Bibcode:1984ApJ...282..763S. doi:10.1086/162260.
  15. ^ Knigge, Christian (December 2006). "The donor stars of cataclysmic variables". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 373 (2): 484–502. arXiv:astro-ph/0609671. Bibcode:2006MNRAS.373..484K. doi:10.1111/j.1365-2966.2006.11096.x. S2CID 2616606.
  16. ^ Somers, M.W.; Ringwald, F.A.; Naylor, T. (January 1997). "Spectroscopy of WY Sagittae (Nova 1783): detection of the irradiated secondary star". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 284 (2): 359–364. Bibcode:1997MNRAS.284..359S. doi:10.1093/mnras/284.2.359.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=WY_Sagittae&oldid=54377727”