För andra betydelser, se Vira (olika betydelser).

Vira, eller wira, är ett klassiskt svenskt kortspel för tre eller fyra deltagare.

En så kallad "virapulla", vilket är en behållare för spelmarker som används i kortspelet vira.

HistorikRedigera

Vira var utbrett och mycket populärt i Sverige från början av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Spelet är en sammansmältning av de äldre kortspelen lomber och boston.[1][2] I spelboken Lyckans talisman från 1818 står det: "Detta Spel är en svensk uppfinning af sednare tider, har i hela Sverige inom få år utbredt sig, och vunnit tämmeligen allmänt bifall. Det finnes ingen Provins i Riket, och kanske icke någon Stad, der Wira icke spelas."

En muntlig tradition säger att spelet uppfanns vid ett ting på Vira bruk i Roslagen cirka 1810 när deltagarna på tinget blev isolerade på grund av ett snöoväder. Senare forskning har visat att det faktiskt var ett snöoväder vid tinget på Vira bruk 1806 som var tillräckligt kraftigt för att omöjliggöra resor, men några mer konkreta belägg i form av ögonvittnesskildringar finns inte.[3] Det finns ett antal myter som definitivt avfärdats av forskningen. En källa säger till exempel att spelet uppfanns av de tre bokhållarna Nykyrk, Centervall och Borup vid Vira bruk, men inga personer med de namnen har jobbat vid bruket.[4] En annan myt säger att spelet uppfanns av valloner vid bruket och att det förklarar spelets många franska termer. Smederna vid bruket invandrade från Solingen i Tyskland, och de franska termerna är hämtade från föregångarna lomber och boston.[3]

Vira var ett populärt kortspel med hög status ända fram till mellankrigstiden, då det efter hand förlorade terräng till den framväxande kontraktsbridgen. Vira spelas idag fortfarande i ett antal spelsällskap runt om i Sverige,[5] och sedan 2003 anordnas årligen svenska mästerskap i vira.[6] Vira har kallats för "Sveriges nationalkortspel" av spelkonstruktören Dan Glimne.[7]

SpelreglerRedigera

Vira är ett sticktagningsspel med budgivning. Tre spelare är aktiva i varje giv, även om man ofta spelar på fyra och turas om att stå över. Man spelar med en vanlig standardkortlek om 52 kort utan jokrar. Varje spelare får tretton kort, och övriga tretton kort bildar talongen. Vira har precis som bridge ett antal kontrakt eller spel. En spelare är alltid spelförare och spelar ensam mot de två andra. Budgivningen avgör vem som är spelförare och vilket kontrakt som skall spelas.

Kontrakten i vira är mer varierade än i bridge. Det finns både så kallade trumfspel, där spelföraren skall ta minst ett visst antal stick, och misärspel, där spelföraren skall ta exakt noll stick. Kontrakten skiljer sig också åt i hur spelföraren får utnyttja talongen. I vanliga köpspel får spelföraren köpa valfritt antal kort, i solospel får spelföraren bara använda kort från givarhanden och i gaskspel får spelföraren ta hela talongen. I de köpspel som spelas med trumf kan trumffärgen väljas på olika sätt. I vanliga köpspel väljer spelföraren trumf före köpet, i turnéer slås talongens översta kort upp och anger trumf, i vinglar väljer spelföraren trumf från de två översta korten och i tringel väljs trumf från de tre översta korten.

Kontrakten avgörs genom en sticktagning, som följer samma principer som i whist. Spelarna måste om möjligt följa färg, men får annars spela vilket kort som helst. Om det är ett kontrakt med trumf och om trumf spelades till sticket, vinns sticket av det högsta trumfkortet. I annat fall vinner det högsta kortet i den utspelade färgen. När sticktagningen är över, räknar man antalet stick som spelföraren har tagit. Om målet för kontraktet är uppfyllt, har spelföraren gått hem; om målet missas med ett stick, har han gått bet; om det missas med två stick eller fler, har han gått kodilj.

Vinst och förlust i ett kontrakt markeras med spelmarker. I vira används av tradition en så kallad "virapulla", en liten cirkulär burk med lock som innehåller fyra skålar med spelmarker i en för respektive skål unik färg. Innan spelet börjar, tar varje spelare varsin skål med spelmarker. Den tomma pullan fungerar som kassa under spelets gång. En spelare som går bet eller kodilj betalar till pullan, och en spelare som går hem får betalt ur pullan. Dessutom sker en direkt betalning mellan spelarna som brukar kallas för pinnbetalning. Vid spelets slut delas pullans innehåll mellan spelarna. Om man spelar om pengar, köper varje spelare tillbaka marker i den egna färgen som har förlorats till andra spelare under spelets gång.

Vira och språketRedigera

Vira gjorde under sin storhetstid avtryck på svenska språket. Ordet gask kommer från vira och anspelar på att det är ett högt och äventyrligt kontrakt.[8] Härav uttrycken "komma i gasken" och "gaska upp sig". Ordet används numera också – särskilt i studentikosa sammanhang – för att beteckna en festlig tillställning.[9]

Uttrycket att man "går bet" när man misslyckas med en uppgift kommer från speltermen att man går bet när man förlorar ett kontrakt.[10]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Nordisk Familjebok 32. Werth - Väderkvarn (2, "Uggleupplagan"). Stockholm: Nordisk familjeboks förlags aktiebolag. 1921. sid. 757. http://runeberg.org/nfcl/0403.html 
  2. ^ Torgny, Ove (1990). ”Lomber plus Boston blev Vira”. Kartofilen (Uppsala) 1 (2): sid. 5-7. 
  3. ^ [a b] Helmfrid, Sten (2006). ”Nya rön om virans uppkomst: 200 år redan i år!”. Kartofilen (Olofstorp) 17 (2): sid. 6-18. 
  4. ^ Nordström, Alf (1969). Vira klingsmedja och liebruk. Stockholm: Nordstedts. Libris 1511167 
  5. ^ Viraklubbar/sällskap i Sverige
  6. ^ Svenska mästerskap i vira genom tiderna
  7. ^ Glimne, Dan (1996). Kortspelshandboken: allt om kortspel och spelkort. Stockholm: B. Wahlström. sid. 242. Libris 7243316. ISBN 91-32-32121-X (inb.) 
  8. ^ Hellquist, Elof (1922). Svensk etymologisk ordbok. Lund: C. W. K. Gleerups förlag. sid. 181. http://runeberg.org/svetym/0269.html 
  9. ^ Prata som en KTH-student
  10. ^ Svenska akademiens ordbok: bet sbst. 7

KällorRedigera

Externa länkarRedigera