Venus Milos förlorade armar

diskussion om Venus från Milo
Geskel Saloman i sin ateljé, med kompletterad Venus de Milo-staty i bakgrunden, 1901.

Venus Milos förlorade armar var en fråga som sysselsatte konstnärer under 1800-talet. Marmorstatyn Venus från Milo är 204 centimeter hög och dateras till mellan 150 och 100 före Kristus, möjligen skapad av Alexandros från Antiochia. Venusskulpturen påträffades på den grekiska ön Melos i Egeiska havet och står idag på Louvren i Paris i Frankrike.

UpptäcktRedigera

Statyn Venus från Milo upptäcktes i april 1820. Statyn är inte komplett. Förutom de båda armarna saknas vänster fot och en originalbit av dess plint.

De exakta förhållandena vid upptäckten är inte helt klara. Enligt en version hade den franske marinofficeren Olivier Voutier, vars fartyg hade ankrat i Melos hamn, letat efter antikviteter i marken vid ruinerna efter den antika teatern. Han fick då ett tips av en bonde, som använt material i en mur för att skaffa byggnadsmaterial om att han hittat något i muren, vilket visade sig vara den övre delen av en kvinnostaty. Voutier och bonden grävde fram en undre delen i närheten. Voutier informerade sina befäl om upptäckten och fransmännen lade beslag på fyndet för ett måttligt belopp.

Enligt en annan historia hittades Venus av en bonde, varefter efter en tid oenighet skulle ha uppstått om den skulle överlämnas till de turkiska myndigheterna eller förvärvas av fransmännen.[1] Beträffande statyns saknade armar har det sedan länge cirkulerat en obelagd historia om att de skulle ha brutits av 1820 under slagsmål om statyn på Melos strand mellan franska och turkiska sjömän. Andra uppgifter finns om att åtminstone en av armarna fanns vid upptäckten. Dessutom har en bit av plinten med inhuggna data försvunnit efter det att den mottagits av Louvren.[2]

Statyn anlände till Frankrike 1821 och överlämnades som gåva till kung Ludvig XVIII, som i sin tur gav den till Louvren. Vid denna tid hade Louvren tidigare förlorat många antika konstverk, varför Venus de Milo mottogs med stort intresse. En avskild bit av plinten hade inristade data, som visade att statyn tillkommit efter den klassiska grekiska tiden, vilket synes ha medfört att fransmännen höll denna bit åt sidan när statyn introducerades för publiken på Louvren 1821. Louvren hävdade då att det rörde sig om en staty från klassisk tid. Museet gjorde mycket reklam för statyn, vilket bidrog till att denna blev den mest omtalade Venusstatyn.

Diskussion om armarnaRedigera

Avsaknaden av armar gjorde Venus till en helt passiverad figur. Detta bidrog också till hennes mystik. Det sena 1800-talets konstfolk engagerade sig i frågan om hennes förlorade armar, och det diskuterades internationellt hur de egentligen hade sett ut. Det finns därför ett antal tecknade varianter av Venus från Milos med armar och händer i olika positioner. Också den dansk-svenske målaren och tecknaren Geskel Saloman deltog i denna diskussion.

På Louvren restaurerades statyn med en ny vänsterfot och en ny pedestal utan inskription. Félix Ravaisson-Mollien, kurator för antikviteter på Louvren 1870–1900, utvecklade en teori om att Venus från Milo skulle föreställa kärleksgudinnan och vara i sällskap med krigsguden Ares. Han gav 1871 ut första upplagan av boken Venus de Milo och lät göra gipsskulpturer i full skala med paret.

En annan inflytelserik tolkning gjordes 1895 av Adolf Furtwängler, chef för Glyptoteket i München. Han inlemmade en rektangulär pelare, mot vilken figuren lutar sig med vänstra armen och håller ett äpple i den handen. Hon håller högra handen mot underkroppen och tar tag i skynket som håller på att släppa från kroppen.

Andra tolkningar gjordes, ofta med Venus armar i kors över kroppen i någon pose. En visade till exempel Venus som lutar sig med vänster armbåge mot en rund pelare och räcker fram ett äpple till en duva, som sitter i hennes högra hand. I en annan rekonstruktion håller hon en spegel i sin högra hand och justerar håret med den vänstra. I en version, som efterliknar Venus från Capua, tänks figuren skriva med en penna på en sköld som vilar på det vänstra knäet. En kurator på Louvren, Charles de Clarac, såg Venus som hållande en sköld i bägge händerna, i likhet med Den bevingade segergudinnan från Brescia.

En sentida tolkning har gjorts av den amerikanska professorn i arkeologi Elizabeth Wayland Barber (född 1940), som framkastat att Venus håller på att spinna. Hon framhåller att statyn därmed skulle kunna avbilda en prostituerad, eftersom spinnande var en sysselsättning som associerades med sexarbetare i den grekiska antiken.[3]

BildgalleriRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Nelson L. Price: Milos: What happened to the arms of Venus de Milo?, odaterad, läst den 29 april 2020
  2. ^ The Base of the Venus de Milo på https://penelope.uchicago.edu/, läst den 29 april 2020
  3. ^ Jonathan Jones: Why we're still up in arms about the mystery of the Venus de Milo i The Guardian den 11 maj 2015

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera