Vattenbarlastad bergbana är en form av bergbana, vilken drivs av lägesenergi med hjälp av barlast med vatten.

Alternativa spåranordninger för respektive Leas Lift i Folkestone i Storbritannien, Nerobergbahn i Wiesbaden i Tyskland och Funiculaire Neuveville–St.Pierre i Fribourg i Schweiz.
Standseilbahn Neuveville–Saint-Pierre i Fribourg i Schweiz.

Den äldsta vattenbarlastade bergbanan var sannolikt den 1845 öppnade Prospect Park Incline Railway vid Niagarafallen i USA. Den elektrifierades senare och lades ned 1908 efter en olycka.[1]

Den äldsta anläggningen i Europa är den 1879 öppnade Giessbachbahn i Schweiz, som elektrifierades 1948. År 1882 öppnade bergbanan Elevador do Bom Jesus i Braga i Portugal, som är den idag äldsta vattenbarlastade bergbanan i bruk. I Storbritannien har byggts 13 vattenbarlastade bergbanor, varav 13 under perioden 1875–1904. Den första anlades 1875 i Scarborough och den senaste i Machynlleth i Wales 1992.

Fyra vattenbarlastade bergbanor finns kvar i Storbritannien, varav tre är i bruk 2021. I Tyskland är endast Nerobergbahn i Wiesbaden i bruk och i Schweiz också enbart en, Standseilbahn Neuveville–Saint-Pierre i Fribourg.

Funktionssätt

redigera

Bergbanan har två vagnar på triangulärt formade ramar på två räler, sammankopplade med stålvajrar som går runt ett draghjul på bergstationen. Vatten fylls på i den övre vagnens ballasttankar. När passagerare embarkerat den nedre vagnen, kontaktar konduktören bromsoperatören. Vagnen kommer i rörelse, när bromsen frigjorts och ballastvattnet trimmats. När den ena vagnen nått dalstationen, pumpas överskottsvatten upp till bergsstationen[källa behövs].

Vattenbarlastade bergbanor i urval

redigera

Linbanor med vattenbarlast

redigera
 
Materialseilbahn Obermatt-Unter Zingel i Engelbergertal i Schweiz.

Det finns också linbanor med vattenbarlast

Källor

redigera