Vacherin Mont-d'Or
Mont d'Or eller Vacherin du Haut-Doubs är en cylindrisk mjukost med mögelyta som tillverkas från augusti till mars i centrala Jurabergen i Frankrike. Vacherin Mont-d'Or heter en liknande ost från schweiziska Jurabergen. Ostarna distribueras i spånask av gran.
| Vacherin Mont-d'Or Mont d'Or | |
 | |
| Ursprungsland | Frankrike, Schweiz |
|---|---|
| Region | Jurabergen |
| Mjölk | Komjölk |
| Pastöriserad | Varierar |
| Egenskaper | Mjuk |
| Lagring | 3-4 veckor |
| Ursprungsskydd | AOC/AOP i Frankrike (1981) och Schweiz (2003) |
Vacherin Mont-d'Or skall inte förväxlas med Vacherin fribourgeois, en halvhård ost från den schweiziska kantonen Fribourg. Den skall inte heller förväxlas med Vacherin d'Abondance och Vacherin des Bauges som görs i Savojen.[1]
Etymologi redigera
Vacherin antas komma från latinets Vaccarinus, en medhjälpare till nötboskapsskötaren.[2] Mont d'Or är en bergstopp i departementet Doubs, nära Jougne och schweiziska gränsen.
Egenskaper redigera
Den franska osten väger mellan 480 g och 3.2 kg. Diametern är mellan 11 och 33 cm och höjden 6 till 7 cm. Den schweiziska osten får vara något mindre. Aromen har inslag av gran och smaken är något salt.[3][4]
Tillverkning redigera
Osten görs bara från augusti till mars. I Frankrike produceras osten endast i delar av departementet Doubs, i Schweiz i Jura Vaudois, alltså den del av Jurabergen som ligger i kantonen Vaud.
Fransk Mont d'Or görs av opastöriserad mjölk, den schweiziska osten av pastöriserad.[4]
År 2009 gjorde 11 producenter i Frankrike 4500 ton Mont d'Or och Vacherin du Haut-Doubs.[3] I Schweiz gör 15 ysterier årligen 600 ton Vacherin Mont-d'Or (2008).[5]
Historia redigera
En inventering i det franska departementet Doubs från år 1801 omtalar mjukost i runda träaskar.[5] I Schweiz har osten gjorts åtminstone sedan 1845[6] och 1865 började man producera i större skala i Les Charbonnières i Vallée de Joux, Vaud. Den gjordes framför allt under vinterhalvåret, när det inte fanns tillräckligt med mjölk för att göra hårdost.[7]
Under 1980-talet fastställdes listeria i vissa ostar i Schweiz,[8] vilket ledde till att schweizisk Vacherin Mont-d'Or numera enbart görs av pastöriserad mjölk.
Säsongen 1989/90 producerade Frankrike 500 ton ost, 1998/99 hade produktionen stigit till 3500 ton.[1]
Konsumtion redigera
Osten äts som dessertost. Den kan även värmas i sin spånask och ätas som fondue, med lokala charkuteriprodukter eller kokt potatis.
Källor redigera
- ^ [a b] Bernard et al, Clémence (2002(?)). Le Mont d’Or: Fromage AOC. Polytech Lille, IAAL. http://pfeda.univ-lille1.fr/iaal/docs/iaal2002/mont/rapport/montdor.pdf Arkiverad 29 juli 2021 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Vacherin Fribourgeois” (på franska). Patrimoine Culinaire Suisse. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402113912/http://www.kulinarischeserbe.ch/product.aspx?id=372. Läst 28 mars 2015.
- ^ [a b] Mont d'Or ou Vacherin du Haut-Doubs. INAO (Frankrike). 2012-05-16. http://www.inao.gouv.fr/public/produits/detailProduit.php?ID_PRODUIT=10687
- ^ [a b] ”Specifikation (AOP) - Cahier de Charges”. OFAG (Schweiz), 2010-04-12. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131021003412/http://www.vacherin-montdor.ch/public/upload/cahier-charge.pdf. Läst 24 mars 2015.
- ^ [a b] ”Vacherin Mont-d'Or” (på franska). Patrimoine culinaire suisse. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402101854/http://www.kulinarischeserbe.ch/product.aspx?id=126. Läst 25 mars 2015.
- ^ ”History”. Vacherin Mont-d'Or Switzerland. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402095341/http://www.vacherin-montdor.ch/en/history. Läst 24 mars 2015.
- ^ ”Un fromage saisonnier”. Syndicat Interprofessionnel du Mont d'Or. http://www.mont-dor.com/index.php?id=31. Läst 24 mars 2015.
- ^ Florence Fabricant (2 december 1987). ”Swiss halt production of tainted cheese”. New York Times. http://www.nytimes.com/1987/12/02/garden/swiss-halt-production-of-tainted-cheese.html. Läst 24 mars 2015.