Vårgökbi (Nomada ferruginata) är en biart som först beskrevs av Carl von Linné 1767.[1][2] Den ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.[1][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Vårgökbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteGökbin
Nomada
ArtVårgökbi
Nomada ferruginata
Vetenskapligt namn
§ Nomada ferruginata
Auktor(Linné, 1767)
Synonymer
Nomada xanthosticta (Kirby, 1802)[1]
Vårgökbi, hane
Vårgökbi, hane
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Vårgökbiet är ett avlångt bi med svart grundfärg på huvud och mellankropp. Den senare har gula och röda markeringar. Skulderhörnen är gula, mest tydligt hos honan. Hanen har en gul mask kring mundelarna. Bakkroppen är röd; på sidorna av tergiterna[a] 2 och 3 har hanen stora gula fläckar; de bakre tergiterna har även de gula fläckar eller tvärband. Honan har endast obetydliga gula fläckar på bakkroppen, eller saknar sådana helt. Kroppslängden är 8 till 10 mm.[4]

Ekologi redigera

Vårgökbiet bygger inga egna bon, utan larven lever som boparasit hos vårsandbi och enligt vissa auktoriteter även krusbärssandbi, där den dödar ägget eller larven och lever på det insamlade matförrådet.[5] Arten håller till i habitat som ängsmark, parker, trädgårdar, hedar, sandtäkter, buskmark, skogsbryn, lövträdsdungar,[4] ruderat (gärna nära vatten), flodstränder och dikesrenar[6]. Den flyger mellan mars och maj[6] (i norra delen av utbredningsområdet endast mellan april och maj[4]), och besöker blommande växter som tussilago, maskros, videarter[4] och svalört[5].

Utbredning redigera

Arten är endemisk för Europa där det förekommer i de norra och centrala delarna, söderut till Frankrike och Italien (men inte på Iberiska halvön),[6] och västerut till södra England (med ett mindre antal fynd från norra England och Skottland före 1980)[5]. I Sverige finns arten i Skåne, Halland och på Gotland.[4] I Finland har ett drygt 40-tal fynd gjorts längs sydkusten.[7]

Status redigera

Internationellt är vårgökbiet klassificerat som livskraftigt ("LC") och populationen är stabil.[6] I Sverige är det också klassificerat som livskraftigt, och populationen är stabil, eventuellt ökande.[4] Även i Finland är arten klassificerad som livskraftig.[7]

Kommentarer redigera

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Nomada ferruginata (Linnaeus, 1767)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=767327#null. Läst 30 april 2023. 
  2. ^ [a b] Cederberg, Björn (2006). ”Nomada ferruginata (Linnaeus, 1767) | vårgökbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102693/details?lang=sv. Läst 30 april 2023. 
  3. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/nomada+ferruginata/match/1. Läst 23 februari 2017. 
  4. ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Vårgökbi Nomada ferruginata. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/102693. Läst 30 april 2023. 
  5. ^ [a b c] G R Else (5 november 2012). Nomada ferruginata (Linnaeus, 1767)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/nomada-ferruginata. Läst 19 februari 2017. 
  6. ^ [a b c d] Smit, J. 2013 Nomada ferruginata . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 30 april 2023.
  7. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Vårgökbi — Nomada ferruginata (Linnaeus, 1767)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204678. Läst 30 april 2023. 

Externa länkar redigera